Category: Uncategorized

Under året har intresset för gamla seriefanzin och amatörserietidningar skjutit i höjden. Det gäller framförallt utgåvor från slutet av 70-till det tidiga 80-talet och flera av mina gamla tidningar har gått för (kan jag nog tycka) svindlande summor i hundralappar räknat. Att seriefanzin skapat en samlarmarknad är kanske inte så märkligt. De finns i en ytterst begränsad upplaga, är väldokumenterade ( i Thud/Bild&Bubbla och Fanzineindex 2001). Sedan är de givetvis en viktig länk i den Svenska seriehistorien. Min egen väg in i yrket gick via dessa enkelt framställda publikationer och drömmen för min del handlade både om att teckna serier och ge ut dem i egna tidningar. Den drömmen tog ordentlig fart när jag flyttade hemifrån för att börja på gymnasiet i Kristianstad. Continue reading “Prisrekord på Svenska seriefanzin”

Många handböcker i serieteckning utgår enligt min erfarenhet från ett industriellt synsätt, där metoden att framställa serier lika gärna skulle kunna handla om hur man på bästa sätt producera bilar och kylskåp. Detta produktionssätt, som idag framstår som en norm, uppstod på 30-talet i animationsindustrins efterföljd (Disney var som bekant ett stort fan av Henry Ford) för att förse den snabbt växande serietidningsmarknaden med nytt material utan att bli beroende av skickliga (och högavlönade) tecknare. Serieskapandet blev en kollektiv process där den individuella insatsen tonades ned, där varje person i kedjan var anonym och utbytbar och där makten och kontrollen över både material och karaktärer, helt och hållet tillföll ägaren. Continue reading “Nya sätt att skapa serier”

I varje ny stad jag kommer till, brukar jag försöka hitta de lokala seriebutikerna, för att få en överblick över stadens/landets seriekultur, men också som en jämförelse med de vi har här hemma. På 70- och 80-talen var det en spännande detektivjakt, där slumpen ofta avgjorde utgången. Jag minns t ex högarna av gamla Metal Hurlant för inga pengar alls i Paris 1978, de välfyllda tidningsställen med underground-comix på coffe-shops i Amsterdam och på Fantask Köpenhamn. Tidningar som idag går för stora pengar på nätauktionerna. Jag minns också det storslagna intryck Forbidden Planet gjorde på mig, i London 1978. De välfyllda butikerna i studentkvarteren i Paris, besvikelsen i New York 1994 och det första mötet med seriekulturen i Bryssel några år senare. Seriebutiken är en bra referenspunkt, en termometer över seriernas tillstånd och kulturella värde. Continue reading “Seriebutiken i Nottingham”

Serieåret 2015 inleddes  med seriestudenternas utställning på Malmö Högskola, samtidigt som distanskursen Digital Comics, som gavs för första gången också hade sin slutpresentation. Det är alltid lika intressant att se att hur kurser som bara sträcker sig över en termin resulterar i så starka och spännande verk. Continue reading “Serieåret 2015”

Bryssel är seriernas huvudstad i Europa och i Bryssel finns också två universitetsutbildningar i serieteckning, den franskspråkiga St. Luc och den flamskspråkiga Luca Art Academy. I början på 2000-talet reste jag dit på studiebesök med några tecknarkollegor från Malmö och redan då föddes tanken på att skapa ett utbyte med Luca. Problemet var bara att avtalen krävde utbyte på Universitetsnivå. Sedan dess har jag arbetat på att få till stånd ett sådant och nu är jag äntligen i hamn. Från och med nästa läsår kan våra programstudenter på K3 ansöka om Erasmus+ utbyte på Luca Art Academy och få chansen att studera serieteckning  där. Vi hoppas också på  lärarutbyte mellan våra skolor.

http://www.luca-arts.be/keuzetraject/beeldverhaal