Därför tillhör framtiden serierna. Del 2.

Urmänniskan och Urhunden på Operakällaren av Oskar Andersson, signaturen O.A. Innan säkerhetsrakhyveln. Ursprungligen publicerad i Söndags Nisse.

Det sägs att det var säkerhetsrakhyveln som tog knäcken på den svenska skämtpressen för sisådär 100 år sedan. Med K. C. Gillettes patenterade rakblad kunde herrarna själv ombesörja sin dagliga rakning och slapp väntetiden på rakstuga, men därmed också den stunds förströelse som bestod i att bläddra i högen med den tidens omåttlig populära skämttidningar som t ex Söndags Nisse, Strix och Kasper.

Kanske är dagspresserierna i samma utsatta läge idag. Vår väntan i köer, på bussar och tåg fördrivs inte längre med hjälp av papperstidningar (inte ens gratistidningar i större utsträckning). Istället sitter vi och stirrar in i våra telefoner, i jakt på något spännande, roligt eller engagerande, vare sig det är korta filmsnuttar på Youtube, kvadratiska foton på Instagram eller uppdateringar på facebook.

Bildskärmen och de behändiga distributionsformat sociala medier ger, borde ju vara idealiskt för allehanda skämt, serier och satirteckningar, kan en tycka.  Ändå märker jag mycket litet av den sorten i mina flöden.  Där är mest selfies, semesterbilder, vackra solnedgångar, maträtter och gulliga kattungar. Lite som forna tiders vykort. Och hur kul är det egentligen att bläddra igenom en hög gamla alper, sandstränder och Eiffeltorn.

Nu finns ju papperstidningarna även på nätet kanske någon invänder. Det stämmer. Men läsningen av en tidning på webben skiljer sig betydligt från pappers-ditot. Det blir oftast fokus på fakta, sällan på underhållning. Mycket ofta på enstaka artiklar, länkade via facebook. Det vi kallar “klick-bete”.

Som betalande prenumerant går det ju förstås att läsa dagstidningen i form av  e-tidning. Men hittills har jag sällan funnit någon anledning att göra det och vid de få tillfällena har jag aldrig tagit del av serierna, vilket jag alltid gör när jag läser pappersversionen.

Att läsa serier i dagspressen på nätet innebär även en svår kamp för att ens nå fram till dem.  En måste själv leta, scrolla, klicka och förstora. Inte heller leder länken alltid vidare till en serie. Ibland är det bara annonser, som Rocky i DN just nu, där det endast finns en annons för ett bensinbolag.

Dagsstrippen som medium är helt enkelt inte lämpad för telefonläsning. Kanske är den en anomali i dagens medielandskap. En medieform på väg att försvinna, precis som skämtpressen för hundra år sedan.

Eller inte.

Vi vill bli underhållna. Telefonen ger oss oändliga möjligheter till underhållning. Det viktiga är dock att den uppfyller krav vi numera ställer; som att den ska vara snabbscrollad med sekundsnabb avkodning (subtiliteter går fett bort!) och vara anpassad efter just vår speciella smak och humor (vilket vi antingen aktivt styr över själva genom att följa det vi gillar, eller passivt anpassar oss efter genom att acceptera logaritmens makt).   Allt talar alltså för en än bättre marknad för tecknade – eller på annat sätt framställda skämtbilder. Egentligen en återgång till den klassiska skämtteckningen från rakstugans tidevarv.

Och med tanke på att rakstugan nu kommit tillbaka i hip version, kanske det inte heller är helt omöjligt med en revival för Söndags Nisse och Strix.
/Gunnar Krantz

Därför tillhör framtiden serierna. Del 1.

Strips & Stories. En exklusiv seriebutik i Hamburg.

När alla medier finns i din telefon står den tryckta serien som vinnare.

 

Den tryckta litteraturen spås snart att betraktas som en parentes i historien, med början i  boktryckarkonsten och slut i o m e-boken och de strömmande ljudböckerna. När vi alla går runt med världens samlade bibliotek i fickan, varför då samla på sig dem i fysisk form? De tar plats, kostar pengar o s v.

Här kan utvecklingen förväntas följa samma mönster som cd-skivan och dvd:n. Varför ha musiken eller filmen på en bit plast som tar plats, kan gå sönder och är miljöförstörande o s v,  när den samtidigt finns så lättillgänglig på din närmsta skärm.

E-böcker och strömmande ljudböcker står idag för drygt 13 % av bokbranschens omsättning i Sverige enligt konsultföretaget Pwc och den förväntas öka med det dubbla inom de närmsta fem åren . (SvD den 21 juni 2018)

Samtidigt passar inte all litteratur för högläsning, särskilt inte den som innehåller illustrationer och allra minst serierna. Medan musik, berättande, foto och rörliga bilder utmärkt låter sig förmedlas via bildskärm eller högtalare, möter serierna på betydande svårigheter. Läsupplevelsen när det handlar om längre berättelser är i de allra flesta fall sämre på bildskärmen än i tryckt form, (stripformatet passar däremot alldeles utmärkt för bildskärmen). Till skillnad från filmen, som konsumeras passivt, behöver serien läsas aktivt, dels då vi simultant läser ruta för ruta och samtidigt scannar av helheten – uppslaget, dels genom bläddring, då vi vänder sida, bläddrar fram och tillbaka, gör nedslag och själv styr vår läsning.

En annan aspekt är återgivningen, som i det tryckta formatet är avhängigt av den konstnärliga framställningstekniken, papperskvalitén, tryckteknik och format, vilket sammantaget också bidrar till att skapa betydelse. (Detta gäller i o f s även den tryckta boken, där typografi, format, form och papper styr läsarens förståelse av det som framställs – och denna typ av exklusivitet kommer förmodligen att överleva, liksom vinylskivan gjort, men knappast vara av större betydelse).  Serier skapade för hand på papper återges bäst om de också trycks på papper.

Det materiella och taktila har betydelse för läsningen och förståelsen, men även för värdet. Serietidningen/serieboken  är också ett objekt, ett föremål förknippat med ett värde, som gör den värd att  samla på och ibland betala stora summor för att få äga. Digital tillgång av gamla serietidningar har knappast gjort att dessa minskat i värde, snarare tvärtom. Inte heller har målningarna på Louvren bytts ut mot bildskärmar.

Det taktila har betydelse för oss människor. När allt mer av vår arbetstid och fritid domineras av olika former av bildskärmar, kommer läsningen av en tryckt serie att uppfattas som en lyx, som en välbehövlig paus från vardagens alla skärmar. Här finns en nisch i medieutbudet, som både är unik och exklusiv, som förlagen bör ta vara på.

När alla medier finns i din telefon står den tryckta serien som vinnare. Därför tillhör framtiden serierna.

/Gunnar Krantz

Workshop: Serier, arkeologi och gestaltad historia Ystad den 11–12 juni, 2018

En workshop om och kring serier som illustrerar, förklarar och ifrågasätter historia, arkeologi, utställningar, museer m. m. med John
Gordon Swogger (GB), arkeologisk illustratör och serieskaparen bakom ”Oswestry heritage comics”.

Comics & Archaeology

Inbjudan:
mötesplats:serier bjuder in till en workshop som fokuserar på skilda sätt att använda serier och illustrationer som form för att kommunicera och reflektera över kulturarv, historia, arkeologi, och museer.

Workshopen riktar sig till dig som är yrkesverksam inom arkeologi, historia, museum, arkiv, utställningsverksamhet m m, samt till yrkesverksamma serieskapare, konstnärer eller andra med intresse av gestaltad historia. Workshopen arrangeras av docent Jakob Dittmar, K3,  Malmö universitet och genomförs som ett led i projektet mötesplats:serier*

Innehåll:
Workshopen inleds med en introduktion till John Gordon Swoggers arbete som arkeologisk illustratör och serieskapare av bl a “Oswestry Heritage Comics” – en serie om lokalhistoria och kulturarv som producerats med stöd av EU:s regionalfond.  Vi kommer därefter att se två utställningar och reflektera över och experimentera med illustration som redskap för att skapa tillgång till historien. I workshopen ingår även att reflektera över hur berättelser konstrueras i utställningar och på museer.

Utställningar:
Ystads Konsthall: Experiment för utopier
9 juni–19 augusti

Genom samtidskonst undersöks alternativa sätt att se på utopier. Utställningen är initierad och kurerad av Gunnel Pettersson.
Ystads Klostermuseum: Jordens hemligheter – en arkeologisk upptäcktsfärd 26/5 – tillsvidare En interaktiv familjeutställning som vill väcka intresse för arkeologi.

Anmälan:
För att delta i denna tvådagars kostnadsfria workshop, vill vi ha din anmälan per mail senast den 24 maj 2018. OBS! Tillgång till platser är begränsad. Workshopen ges på engelska.

Anmäl dig här: gunnar.krantz@mau.se

Anmälan är bindande.

*mötesplats:serier vill skapa ett sammanhang i Skåne, som gör det möjligt för serieskapare, serieforskare och andra som vill utveckla och förstå seriekonsten att få tillgång till bättre resurser, större nätverk och fler möjligheter. Projektet har sin hemvist på Institutionen för Konst, kultur och kommunikation, K3 och drivs med stöd av Fakulteten för Kultur och Samhälle, Malmö Universitet och Region Skåne.

Vi har en plan!


2011 startade den första seriekursen på Malmö högskola. Sedan dess har mycket hänt . En kurs har blivit tre, vi har utbyte med två ledande serieutbildningar i Europa, serieforskningen ökar och sedan november 2017 pågår även samverkansprojektet mötesplats:serier. Serierna har blivit en viktig del av landets yngsta universitet och därmed fått en relevans – ett värde – som kanske inte tidigare varit lika tydligt.

Samtidigt är serieforskningen på stark frammarsch runtom i världen. Som serieskapare kanske en inte tänker att det är den akademiska karriären  som ligger närmast till hands. Samtidigt är den särskilda kunskap vi utövande serieskapare har viktig i forskningen. Det är det vi arbetar med på K3 – att förena teori och praktik, att lära genom att göra och vice versa.
Mycket har hänt sedan 2011 och ännu mycket mer kommer att hända inom en snar framtid.

Det vi gör nu är att bygga upp ett nytt sammanhang som inte tidigare existerat på det svenska seriefältet. För dig som är intresserad av att ta reda på mer  är ett första steg att gå en fristående kurs.

Här är en lista på kurser som kan vara av intresse för dig som är seriekapare:
Serieteckning och visuellt berättande – seriernas teori och praktik.
Digital Comics – digitala serier, distansutbildning på engelska.
Character design, ges också på engelska.
Narration across media/Storytelling, en mer teoretisk kurs kring berättande i olika format. Ges på engelska.
Visual communication in contemporary media. En kurs som undersöker  bildflödet i samtida medier.
Utställningsdesign, halvfart, ges på e m/kväll.
Visuell kommunikation, Kandidatprogram med möjlighet till specialisering i illustration/berättande bild.
Grafisk design, kandidatprogram.

Ansökningstiden går ut den 16 april.

Ansök här: www.mau.se

 

 

 

 

 

 

En serieskapare blir aldrig fullärd

“Nulla dies sine linia” sa Plinius den äldre om konstnären Apelles. Inte en dag utan ett streck. Ordstävet går lika väl att applicera på tecknande som skrivande för den som vill utveckla sitt konstnärskap och till exempel bli en bättre serieskapare. För handen på hjärtat. Vem vill inte det?

Frågan är bara. Hur går en till väga?

Kanske genom övning i gestaltning; tecknande, manusförfattande – själva serieskapandet? Eller genom att låta sig inspireras av  andras serier,  utmana och ifrågasätta det egna uttrycket – det publiken förväntas vilja ha? Att fördjupa sig i seriehistoria, möta andra seriekulturer, besöka seriefestivaler  kan säkert också ge viktiga impulser…

Men!

Allt detta utgår från att vi reagerar på något som redan existerar. Om vi nu vill vara sant kreativa och skapa något nytt, något som inte redan finns … Om vi vill arbeta proaktivt istället för reaktivt, tillföra ny kunskap om vad serier är och kan vara. Skapa det nya!

Hur gör vi då?

Kunskap
Grunden är förstås att själv först skaffa sig kunskap. Och kunskap om serier, som jag ser det,  utvecklas just nu allra mest inom serieforskningen. Här finns en rad olika områden att fördjupa sig i – varav flera är högst relevanta för serieskapare.  Vi har forskning inom biografiska, journalistiska och konstnärligt experimentella serier, inom politiska, feministiska och aktivistiska serier.  Forskning om serier för barn, pedagogiska serier, manga, superhjältar, horror, scifi och fantasy. Serieforskningen är tvärvetenskaplig och mångfacetterad. Det finns något för var och en och  genom att ta del av den  gör vi (serieskapare) det  möjligt att själva bli en del av den.

En utmaning
Ta en titt på litteraturlistan här nedan. Det är ett urval böcker från kursen Serieteckning och visuellt berättande på Malmö universitet. Det är en kurs där vi arbetar praktiskt med serieskapande och serieteori. Det innebär att vi tecknar serier och läser en del rätt svårgenomträngliga teoretiska texter. Vi gör det för att bättre förstå själva mediet. Det har visat sig vara en bra metod. Både för de som vill bli bättre på att skapa serier och för de som vill fördjupa sig teoretiskt.

Alla böcker kanske inte passar dig. Men någon gör det säkert.  Och ja, vi läser McCloud också, men det har ju hänt en hel del sen “Understading Comics” kom ut. Andra har byggt vidare på hans tankar, utvecklat dem. Ifrågasatt och  t o m kritiserat dem. Serieforskningen varken börjar eller slutar med McCloud. Serieforskningen är inte heller exklusiv och enbart förbehållen vissa utvalda och godkända experter. Serieforskningen tillhör alla oss som är verksamma på fältet. Men för att kunna ta till sig den krävs förstås en del arbete. Att börja läsa de där, ibland rätt svårgenomträngliga texterna. Det kan ju ta emot! Men tänk då på hur mycket arbete du redan lagt ner på att kunna skapa själva serierna och hur det gick till. Är det inte värt den lilla extra ansträngningen för att skaffa dig en översikt över den aktuella serieforskningen. För att bättre förstå mediet. För att på ett friare och mer medvetet sätt kunna använda dig av det.

“Nulla dies sine linea”. En rad om dagen. Det kan räcka långt.



Kurslitteratur (i urval):

Cohn, Neil (Red.) (2015). The Visual Narrative Reader. Bloomsbury Academic.

Dittmar, Jakob. (2012). Digital Comics. SjoCA 1:2.

http://sjoca.com/wp-content/uploads/2013/01/SJoCA-1-2-Forum-Dittmar.pdf

Duncan, Randy & Smith, Matthew J. (2009). The power of comics: history, form, and culture. New York: Continuum

Magnusson, Helena (2005). Berättande bilder: svenska tecknade serier för barn. Diss. Stockholm : Stockholms universitet, 2005 (sid 26 – 51)

Miller, Ann (2007). Reading bande dessinée: critical approaches to French-language comic strip. Bristol: Intellect Books

Saraceni, Mario. (2003). The Language of Comics. Routledge.

Sousanis, Nick. (2015). Unflattening. Harvard University Press.

 

Du kan också söka till själva kursen:
https://edu.mah.se/sv/course/kk139a

 

När Serieakademin högg i sten

Det stora priset i Angoulême skapade rabalder förr-förra året. Inte en enda kvinna bland de möjliga kandidaterna. Protester och avhopp och ett varumärke som naggades i kanten. Nu är det åter dags och finalisterna har presenterats.  Tre vita medelålders/äldre män, varav två från USA och den ena förvånande nog Richard Corben. Varför  samtida serieskapare ( d v s de som röstat) är så fascinerade av skaparen av muskelepos med ibland uppenbart sexistiskt och ibland rent misogynt innehåll förvånar. Framröstandet av honom i dessa #metoo-tider kanske ska ses som ett tecken på en backlash i seriebranschen – en reaktion mot förra årets debatt. Jag vet inte. Men förvånande är det.

Vad ska vi då med alla dessa priser till egentligen. Är det inte lika bra att bara lägga ner alltihop? Det blir ju ändå bara fel hela tiden.
På den frågan vill jag svara ett definitivt nej, för inget har som priserna både lyckats konservera och provocera seriekonsten. De årliga genomgångarna av branschen, utgivning, skapare och de därpå följande diskussioner utgör viktigt bränsle i den interna kampen på fältet. Vinnarna och kanske ännu viktigare – de som inte blir vinner eller ens blir utvalda – säger något om tiden och tillståndet. Och så har det varit redan från start.

Ta Svenska Serieakademins Adamsonspris, vilket på sin tid jämfördes med både Nobelpriset och kallades för serievärldens Oscar till exempel. Det hann knappt delas ut mer en handfull gånger innan protesterna kom igång. Hur i hela fridens namn kunde Torvald Gahlin få priset 1970 när det rimligen borde ha gått till Rolf Gohs, menade två seriefrämjare i Serieguide. En av dem spann sedan vidare på temat genom att ifrågasätta hela Serieakademin och instiftade slutligen ett eget pris kallat “Rudolf” (efter 91:an skaparen Rudolf Petersson) för att belöna nyskapande idéer och uppmuntra serieskapare som startade nya lovande projekt. Södertälje Seriefrämjandes pris “Rudolf” blev mycket kortlivat och det dröjde ända till 1987 innan Seriefrämjandet vågade utmana Serieakademin igen. Nu med Urhunden, för bästa svenska och utländska seriepublikation. Ett pris som i sin tur väckt mycken debatt, justerat regelverk och därigenom fört seriediskursen vidare.

Som varandes pristagare (Urhunden 1987) har jag reflekterat en del över prisets betydelse för den som emottager det. Efter en viss initial uppståndelse (media älskar som bekant prisutdelningar), faller utmärkelsen tillbaks till att bli en lättkommunicerad punkt på cv:t. Alla vet vad ett pris är, även om de inte har en aning om prisets betydelse, vad det innebär eller vad det delats ut för. Det motsvarar en hederstitel. Har en väl fått det, upphör dess laddning (vilket det då omvänt inte gör för de som blir utan – där ökar bara bitterheten med åren). För den som fått det är priset knappast en höjdpunkt, eller ens en hållpunkt. Det är en ruta på checklistan. Den verkliga betydelsen har priset för utdelaren, som genom att år efter år dela ut det, återkommande får uppmärksamhet och publicitet på så sätt kan befästa sin position på fältet. Här i ligger det konserverande. Priset konserverar institutionen och här vill jag  ge de debattglada seriefrämjarna i början på 70-talet rätt. Torvald Gahlin var kanske inte den rätta vinnaren – sett ur ett seriehistoriskt perspektiv. Men även en akademi har ju rätt att hugga i sten, särskilt som stenen den hugger i är den egna parnassen.

/Gunnar Krantz

Berggren, Mats (1972) Vad är Rudolf?. Thud. Nr. 3, vol. 17, Seriefrämjandet. Sid. 24.

Sökes: Serieskapare till mötesplats:serier

Hur skapar vi förutsättningar för att behålla, utmana och utveckla framstående serieskapare i regionen?  Hur skapar vi större möjligheter för samverkan och utbyte mellan seriefältet och andra aktörer? Och hur kopplar vi på bästa sätt regionens seriekultur till den stadigt växande serieforskningen och den internationella scenen.

Möjliga svar på några av dessa frågor hoppas vi kunna få genom att som första Högskola i landet utlysa anställningar för serietecknare – att utifrån sin specifika kompetens bidra till den tvärvetenskapliga miljön på K3.

FAQ

– Vad ingår i arbetsuppgifterna?

Tjänsterna är på deltid 30% och under tre månader. Tanken är att de serieskapare vi anställer förutom sitt eget självständiga arbete, ska delta i på gemensamma institutionsövergripande möten, seminarier, forskargruppsmöten m m.

–Vad finns det för resurser?

Vi kommer att erbjuda arbetsplatser i Niagara och Orkanen, samt fullt utrustade bildverkstäder med bl a A3 scanner, skrivare (även storformat), Cintiq, tillgång till datorer (PC och Mac) med Adobe CS, m fl program. Men viktigast av allt är de resurser vi har i form av forskande och undervisande personal. Bland K3s dryga 80 medarbetare finns ett stort intresse för seriemediet och dess möjligheter. Vi förväntar oss därför spännande möten på tvärs över disciplingränserna.

–Vad förväntas mer av mig?

Vi förväntar oss att du:

  • Är yrkesverksam serieskapare.
  • Är drivande, tar egna initiativ och har ett väl förankrat nätverk på både den nationella och den regionala seriescenen.
  • Har god kännedom om det samtida seriefältet, såväl nationellt som internationellt.
  • Har förmåga att arbeta självständigt.

Vi förväntar oss också ett motivationsbrev där det framgår varför du ser dig som lämplig för denna anställning, med exempel på tidigare genomförda samverkansprojekt, för uppdraget relevanta anställningar och presentation av nuvarande verksamhet.

Ansökan gör du här: Serietecknare/Assistent

Har du fler frågor, maila gunnar.krantz@mah.se

mötesplats:serier drivs av Institutionen för Konst, Kultur och Kommunikation, K3, med stör av Region Skåne och Faktulteten för Kultur och Samhälle – Malmö Högskola.

mötesplats:serier uppdatering

 


HÄNT SEDAN SIST OCH KOMMANDE AKTIVITETER:

mötesplats:serier hade kickoff den 26 oktober på Malmö Högskolas nya innovationsmiljö – Storm. Uppslutningen var god och i stort sett alla regionala aktörer på seriefältet fanns representerade. Efter intensivt visionsarbete intogs lunch på Restaurang Vindstilla. Resultatet från kickoffen håller som bäst på att sammanställas och kommer att ligga till grund för kommande workshops och programpunkter.

Saskia Gullsstrand som driver serieskaparplattformen Underlandet är sedan 1 november anställd som projektassistent på mötesplats:serier. Saskia kommer att ansvara för koordinering och genomförande av några av de planerade aktiviteterna inom projektet.

En workshop för seriestuderande i regionen kommer att ske i samverkan med Tusen Seriers nya fanzineverkstad, som just nu håller på att etableras nära MittMöllan i Malmö. Målet med workshopen är att utforska gamla och nya tryckeri- och bokbindningstekniker och skapa fanzines för presentation på en planerad serieutställning på Grafiska Museet i Helsingborg till våren. Denna workshop återkommer senare med särskilt inbjudna yrkesverksamma serieskapare. I samband med den planeras även ett möte kring seriearkiv och seriesamlingar.

Vi anställer!
Under november kommer vi även att anställa serieskapare i ett unikt försök att skapa samverkan med den aktuella forskningen. Det vi söker är serieskapare med egna visioner, som är intresserade av befinna sig i den tvärvetenskapliga miljö K3 erbjuder, att ta del av den forskning som pågår och bidra med sin kompetens. Anställningen är på deltid (20%) och sträcker sig över tre månader.  Annons med arbetsbeskrivning och ansökansförfarande kommer inom kort att publiceras på mah.se.

KALENDARIUM:
Kommande event på mötesplats:serier 2017:

Torsdag 30/11. KL 13.00-17.00 Lokal: Niagara B0E15. Symposium med aktuella svenska serieforskare.

Torsdag 14/12. Workshop på Hybridens fanzineverkstad på Mittmöllan, för seriestuderande. Gamla och nya tryck- och bokbindningstekniker.

Onsdag 20/12 Kl 10.15-12.00. Lokal: K3 Studio i NIC0541. Föreläsning med Professor Bernard Perron från University of Montreal. Perron forskar bl a om skräck i dataspel, film och serier.

 

UNDER PLANERING 2018:

Två separata workshops. Mer info om dessa kommer senare.

Studieresa till Hamburg med besök på bl a HAW – Hochschule des angewandte wissenchaft och deras utbildningar i serieteckning och illustration. Även här kommer info senare.

 

KONTAKT:

Missade du kickoffen och vill bli en del av mötesplatsen – skicka ett mail till gunnar.krantz@mah.se

mötesplats:serier drivs av Institutionen för Konst, Kultur och Kommunikation, K3, med stör av Region Skåne och Faktulteten för Kultur och Samhälle – Malmö Högskola.

mötesplats:serier

Ända sedan slutet av 60-talet har det bland serievänner talats om serieforskning och ställts krav på mer pengar till seriekulturen. Trots det har mycket litet hänt och där det verkligen skett något, har det ofta varit tack vare eldsjälar, småförläggare, initiativ från folkhögskolor och enskilda forskare. Men dessa mycket små resurser har gett god utväxling i något som ibland till och med kallas det Svenska Serieundret, vilket lett till att Sverige idag har en rik och mångfacetterad seriekultur. Mycket av denna utveckling har utgått från Seriestaden Malmö och sedan de första seriekurserna startade på K3 (2011) har ett allt större intresse riktats mot serierna även på Malmö Högskola. Detta  har resulterat i en levande akademisk miljö bestående av forskare, serieskapare och studenter och har i sin tur skapat attraktiva utbildningar, möjliggjort för en tät koppling mellan utbildning och serieforskningen, samt bidragit till internationalisering i o m  utbyte med några av Europas ledande serieutbildningar.

I regionen finns både en stark konstnärlig- och en akademisk miljö kring serierna. Det som saknas är en tydlig koppling mellan dessa och en strategi för att samla dem till ett slagkraftigt sammanhang.

Den 1 januari 2018 blir Malmö högskola universitet. I målbilden för universitetet ingår utbildning och forskning av hög kvalitet som sker i samverkan med omgivande samhället. Detta ska bl a uppnås genom strategiska satsningar på forskarnätverk, fokusområden och nya forskningsprogram. På K3 ingår serierna i denna strategi och här finns goda förutsättningar för att påbörja arbetet med att skapa den ovan efterlysta samverkan med målet att skapa en mötesplats för serierna med fokus på samverkan mellan olika aktörer; serieskapare, forskare, utbildningsanordnare, entreprenörer m m för ett ökat gränsöverskridande utbyte – regionalt, nationellt och internationellt.  

mötesplats:serier ska:

  • Skapa förutsättningar för att utmana och utveckla framstående serieskapare och serieforskare i regionen att aktivt bidra till fältets utveckling.
  • Skapa större möjligheter för samverkan och genom utbyte mellan seriefältet och andra aktörer/branscher.
  • Koppla regionens seriekultur till en internationell kontext.

mötesplats:serier vill skapa ett sammanhang i Skåne, som gör det möjligt för serieskapare, serieforskare och andra som på ett eller annat sätt vill utveckla och förstå seriekonsten att få tillgång till bättre resurser, större nätverk och fler möjligheter. Projektet har sin hemvist på Institutionen för Konst, kultur och kommunikation,K3 och drivs med stöd av Region Skåne.

mötesplats:serier söker projektassistent

Läs mer här: Projektassistent till mötesplats:serier

mötesplats:serier drivs av Institutionen för Konst, Kultur och Kommunikation, K3, med stör av Region Skåne och Faktulteten för Kultur och Samhälle – Malmö Högskola.

Nya sätt att skapa serier på.

För lite mer än ett år sedan bestämde jag mig för att börja arbeta med serier på ett nytt sätt. Eftersom jag hade flera bra och starka idéer, men mycket lite tid att omskapa dem till serier, kom jag till den slutsatsen att jag måste finna en metod att arbeta fortare. Den första serien jag gjorde på detta sätt; Sjöcronas gata, fanns redan i form av ett färdigt bildmanus. Det enda som saknades var det sista steget – själva seriesidorna. Normalt sett skulle en serie av denna omfattning, ca 100 sidor, ta ett par månader att göra. Nu gjorde jag den istället på ett par veckor.

Resultatet överraskade mig. För trots att jag bestämt att teckna allt mycket hastigt och inte ändra på något i efterhand – d v s acceptera alla teckningar så som de blev, upplevde jag serien som väl sammanhållen, läsbar och på något sätt ”färdig”, mycket beroende på färgläggningen som gjordes med the och som skapade både ljus och rum i bilderna.

Ett historiskt storverk
Utifrån erfarenheterna med Sjöcronas gata, gick jag sedan vidare till Kooperatören – en mer komplex och krävande berättelse, som dessutom utspelade sig under fyra decennier, från 20-talet till 50-talet, med allt detta innebar av research och krav på historiskt korrekta återgivelser av människor och miljöer. Kooperatören blev totalt sett 230 sidor lång inklusive  källförteckning och omslag. Upplevelsen av resultatet var att denna serie var än mer ”färdig” än den första och på många sätt mer levande och troärdig än de första försök jag gjorde med ett mer traditionellt och tidskrävande arbetssätt. De hastigt tecknade människorna och miljöerna gav ett mer livligt och trovärdigt intryck än de konstruerade och upplinjerade.

Andras berättelser
Mitt nästa projekt, som påbörjades i stort sett direkt efter Kooperatören var bearbetningen av min fars liftardagböcker från tidigt 50-tal. Här intresserade jag mig för att gestalta liftarturen genom Europa, mycket som ett sätt att förstå vad en sådan gick ut på, vad som hände och vilket sammanhang dessa unga människor rörde sig i. För denna serie krävdes ett nytt slags berättande. I vissa fall hade jag fotografier som förlagor till dagboksanteckningarna, men i andra fall saknades det bildmaterial. Jag bestämde mig då för att använda fotona, så som de var och gestalta övriga händelser  på ett mycket fritt sätt. Jag hittade här en arbetsmetod, som utgick ifrån en mycket skissartad laveringsteknik, vilken producerade knappt skönjbara figurer och miljöer. En teknik som dessutom möjliggjorde ett än snabbare arbetssätt. Serien Cykelfärden som blev en lift -1951 landade på totalt 96 sidor.

Konstnärliga tekniker
Den snabba laveringstekniken, som ändå gav ett visuellt intressant resultat, ledde mig vidare till nästa projekt. Försöket att berätta en helt fiktiv berättelse. Jag baserad den på det stora intresset för skräckfilm och skräckserier jag hade i början av 70-talet, en berättelse jag redan arbetat på, men i skriven form. Denna skulle nu omskapas till en serie, som jag förstod skulle komma att bli mycket lång. Även här visade sig detta nya sätt att arbeta på, vara mycket effektivt och ge ett spännande resultat. Det första jag gjorde var att helt ta bort beskrivande text och bara använda dialog. Då tekniken i sig skapade knappt skönjbara figurer, som i många fall var mycket svåra att skilja från varandra, styrdes berättelsen helt och hållet av vad som sades i dialogen. Till delar påminnande om radioteater, där det trots avsaknad av visuella gestalter, mycket väl går att följa en berättelse, förstå vem som är vem och skapa inre bilder av miljöer och karaktärer. Rent visuellt ligger serien nära den impressionistiska estetiken, där gestalterna antyds, snarare än gestaltas i form av läsbara och distinkta tecken. Serien Ponnyklubben blev med sina 250 sidor den längsta jag gjorde under detta år och tillsammans med Wollmar Yx, uppföljaren på Sjöcronas gata på 91 sidor innebar detta att jag under drygt ett år producerat ca 700 sidor serieberättelser totalt sett (inklusive omslag etc).

Manus
I detta är då inte inräknat själva manusarbetet. Det är min andra stora erfarenhet av detta projekt. Vad gäller manus finns inga genvägar. Manuset till Kooperatören arbetade jag på under två år. Bokförlagan till Ponnyklubben ca ett år. De mer konceptuella Sjöcronas Gata och Wollmar Yx, skrevs under betydligt kortare tid och för Lift-51, hade jag redan ett färdigt manus i form av en dagbok, ur vilken jag gjorde ett urval.

Erfarenheter
Att teckna en serie är att berätta en berättelse. Att kommunicera en räcka skeenden, karaktärer, miljöer och stämningar till mottagaren, som får sig detta till dels genom läsning. För att läsningen ska fungera, behöver en uppsättning kriterier uppfyllas. Texten måste vara läsbar och på ett språk läsaren förstår. Den måste inte nödvändigtvis vara rättstavad eller grammatiskt korrekt. Läsbarheten handlar i första hand om att det måste gå att se och förstå vilka bokstäverna är och vilka ord de bildar. När det kommer till gestaltningen av karaktärer och miljöer, är min slutsats efter detta arbete, att här finns en betydande frihet, som vi i stort sett inte påbörjat utforskningen av mer än mycket marginellt. Mycket beroende på de stora kostnader som ligger i bokproduktion och tryck och en rädsla för hur en konservativ och traditionsbunden seriepublik skulle ta emot denna typ av serier. Tack och lov då, att det nu finns digitala publiceringsmöjligheter, som kortsluter hela denna tidskrävande och kostsamma process, som gör det möjligt att trycka på publiceringsknappen i samma ögonblick som serien är färdig och direkt nå en potentiell masspublik. Intressant nog påminnande om den tid då dagspresserierna utvecklades som allra mest.

Mot en ny sorts serier
Den tryckta boken må visserligen generera en annan sorts ekonomi, både kulturellt och ekonomiskt, men det finns ju inget som hindrar att dessa digitala serier också överförs till fysisk form. Dock finns det nu, vad jag kan se inga förlag, som skulle våga satsa på denna nya typ av serier. Men jag är säker på att de kommer att komma inom en snar framtid. Jag tror tiden är mogen för serier riktade till en ny publik. Jag tror också tiden är mogen för oss serieskapare att mer själviskt börja arbeta med det som verkligen intresserar oss, istället för att snegla på vad publiken möjligen skulle kunna tänkas vilja ha och framförallt, vad förlagen mäktar med att ge ut.

Samtliga serier finns att läsa på : Seriekonst.se

Gunnar Krantz