Det är trevligt att det kultur och inte gamla kungar som uppmärksammas på våra nya sedlar. Samtidigt lite beklämmande att återigen se en kvinnlig författare med stor barnpublik på den lägsta valören. Varför just på 20-lappen? Varför inte lika gärna på den nya 200-kronorssedeln, den som förärats den snart 100-årsjubilerande Ingmar Bergman? Vad är det som säger att skaparen av Sjunde Inseglet är 10 gånger mer värd än skaparen av Pippi Långstrump? Och varför bara ordmänniskor. Varför inte lika gärna en konstnär eller serietecknare?
Serietecknare? Vem skulle det i så fall vara? Det är ju bara människor det finns en historisk distans till, som hamnar på våra sedlar. Serierna är ju ett relativt nytt medium. Finns verkligen historisk distans till någon som både gjort stora kulturella insatser och har en folklig förankring?
Ja, det gör det! Hon heter Ingrid Vagn Nyman och hon finns faktiskt på 20-lappen, fast då i form av ett porträtt av Pippi Långstrump. Och det är ju glädjande, om det inte varit för att Riksbanken glömt att sätta ut hennes namn, som god sed föreskriver.
Att detta inte väckt större uppmärksamhet kan tyckas märkligt. För första gången en serieskapare på en svensk sedel. Är inte det ett erkännande av konstarten som sådan? Och samtidigt, när detta erkännande sker, görs det utan att denne visas den rättmätiga respekten genom att namnges, som t ex skett de tre gånger Vang Nyman förekommit på frimärken. Varför inte på sedeln? Och varför har det inte kommit några reaktioner på det?
Svaret är att Ingrid Vang Nyman, liksom många andra serieskapare hamnat i skuggan av sin skapelse, för trots att hon tecknat hundratals seriesidor, som fortfarande återutges och därmed bör vara en av Sveriges genom tiderna mest lästa serietecknare, inte räknas fullt ut i seriekretsar som just serietecknare. Ett öde hon delar med Tove Jansson. I Swedish Comics History (utgiven 2010 av Seriefrämjandet) nämns hon t ex endast i förbifarten i en bildtext som illustratör till Lindgrens serie, men saknas i registret, där en istället får söka på Pippi Longstocking för att hitta rätt. Antalet artiklar om henne i facktidskriften Thud/Bild & Bubblas sant 50-åriga historia går att räkna på ena handens fingrar. Det enda seriösa intresse som riktas mot hennes serier utgår ifrån Svenskt Seriearkiv.
Det blir än mer märkligt efter läsningen av Törnqvists biografi och Grähs & Rhedins antologi om Vang Nyman från 2016 (utgiven till hennes 100-årsjubileum), där det tydligt framgår att hon genom att introducera ett modernistiskt, närmast funktionalistiskt bildspråk i den svenska barnkulturen haft ett stort inflytande över de samtida svenska serierna .
Problemet med Vagn Nyman i seriekretsar är alltså trefaldigt. 1. Hon är kvinna. 2. Hon arbetar i en modernistisk tradition. 3. Hennes arbeten riktar sig till barn.
/Gunnar Krantz