Strömningtjänster och försäljning över nätet tar över marknaden. Där vi förut gick till boklådan, biblioteket, biografen, musikaffären och videobutiken har vi numera allt inom bekvämt räckhåll på våra digitala skärmar. Böcker, filmer, musik, serier, spel och mycket mer. Allt inom googelavstånd. En lätt touch på skärmen, ett snabbt svep och swish är det ditt. Ofta till en mycket rimlig kostnad.
För inte så länge sedan befann vi oss i en helt annan värld, där det krävdes många och långa antikvariatbesök för att få tag på den eftertraktade boken, specialbeställningar, specialprenumerationer och månader av väntan för att få hålla lp-skivan eller serietidningen i handen. Ibland krävdes till och med resor utomlands för att lokalisera eftertraktade objekt. Om de ens gick att få tag på.
Diskrepansen mellan den tidens begränsade utbud och det en visste fanns därute skapade stor frustration. Det var som att leva i en värld av upplevelser vi dagligen gick miste om.
Så är det inte längre. Idag har vi allt i vår hand. Samtidigt har digitaliseringen inneburit en likriktning av utbudet, som påminner om sunkiga videobutiker och TV-kvällar med ändlöst flippande på fjärrkontrollen. Inte mycket är nytt och det som är bra, har vi redan sett flera gånger. I det perspektivet framstår Filmstudions utbud (det jag tog del av på 80-talet) och min kompis W:s samling raspiga vhs-kopior som utopiskt. Var finns det nya? Det som bygger på människors unika visioner och vilja att berätta. Det annorlunda? Det säregna?
Svaret är att snart finns det inte alls, för nu kommer nya affärsmodeller, som bygger på de data vi själva skapar och som går ut på att göra mer av samma med hjälp av spökskrivare och AI, som både gör det snabbare , billigare och dessutom helt utan krav på upphovsrätt ( i all evighet och i hela Universum). Varför satsa på osäkra kort när algoritmen visar var vinsten finns.
Digitaliseringen styr mot en allt större likriktning där till slut inte ens klassikerna går att få tag på och den kostnad vi inledningsvis tyckte var rimlig, adderar snabbt ihop sig till en kännbar månadsavgift för den som vill ha tillgång till åtminstone ett hyfsat utbud. Då förstås bara av det vi själva påstås vilja ha, utifrån de val vi själva gjort i en mycket bred smakfåra.
Situationen påminner mycket om den tidiga industrialismen, där tidigare hantverksmässigt framställda produkter nu kunde massproduceras. Det resulterade i ett överflöd av smaklös kitsch och ledde så småningom till att konstnärer i samarbete med industrin tog fram ny formgivning, bättre anpassade efter den nya tekniken och människornas behov. Det vi idag kallar design.
Inget hindrar att samma manöver genomförs på seriernas område. Det har aldrig förr varit så enkelt och billigt att framställa och distribuera serier. Den digitala tekniken erbjuder exakt samma produktionsmedel till amatörer och proffs. Mångfaldigandet av serier går idag att göra med hjälp av en mängd olika digitala och semidigitala tekniker i upplagor helt anpassade efter målgrupp och sammanhang. Så varför görs inte mer?
Framtiden för serieskapare med en egen unik vision och vilja att nå en publik har aldrig varit bättre. Men för att göra detta måste vi först ge upp hoppet om en plats i den breda mittfåran. Det är inte där det nya kommer att finnas. Det nya finns nu, liksom då, alltid på marginalen. Där vi som är på jakt efter det säregna är. På fanzinefestivaler, hos småförlag och specialbutiker, vare sig det handlar om en fysisk plats, eller det vi har inom räckhåll på våra skärmar.
/Gunnar Krantz