Vad är egentligen problemet med teckning?

(Uppdaterad 2022-11-11)

Serietecknare i arbete. Gunnar Krantz 2018.

Grottmålningarna, Leonardo da Vincis anatomiska skisser och bilderna på Voyagers guldskiva har alla en sak gemensamt. De är framställda med hjälp av linjeteckningar. En kommunikationsform vi tar så för given att vi förutsätter att även utomjordingar förstår den. Men i det expansiva och föränderliga mediesamhället framställs numera teckning allt oftare som ett gammalmodigt och hobbyaktigt särintresse utan större betydelse för dagens digitala bildframställning. Gradvis minskande utrymme för bildämnet i grundskolan och avskaffandet av de obligatoriska estetiska ämnena i gymnasiet har ytterligare stärkt denna uppfattning. Ett annat exempel är Föreningen Svenska Tecknare, som nyligen genomförde ett extra årsmöte om ett ev. namnbyte till Förbundet Visuella Kreatörer av den anledning att många medlemmar inte såg sig som just “tecknare”. Men förmågan att teckna är inte ett särintresse. Det är en evolutionärt utvecklad förmåga som ger oss möjlighet att kommunicera genom tid och rum med en av de mest effektiva kommunikationsformer människan känner – linjeteckningen.

Vad är då teckning?
I naturen finns inga konturer. Att vi ändå tycker oss se dem beror på att evolutionen gynnat vår förmåga att urskilja figur från grund, det vi uppfattar vara bakgrunden (himmel, snö, gräs) från det som avtecknas mot den (träd, stenar, djur). Förmågan att se är resultatet av samverkan mellan en rad olika organ och därpå följande mentala processer i hjärnans syncentrum. Ljus faller in genom ögats optik, fångas upp av sinnesceller på näthinnan, transporteras genom synnerven och avkodas sedan till en för oss begriplig verklighet. Colin Ware, professor vid University of New Hampshire beskriver i boken Visual thinking for design (2008) den mekanism som hjärnan använder sig av för att extrahera och skapa det vi uppfattar som konturer. För att inte bara se skillnaden mellan figur och grund utan också förstå vad vi ser, sorteras objekten in i olika kategorier och blir på så sätt begripliga. Inom psykologin och kognitionsvetenskapen kallas dessa mentala koncept för schemata. Inre mentala bilder som kan gestaltas och kommuniceras, till exempel med hjälp av enkla teckningar. Ware skriver att en tecknad linje på intet sätt motsvarar det objekt den gestaltar. En blyertsteckning av ett ansikte liknar inte objektet, varken i färg eller textur. Att vi ändå omedelbart kan identifiera det, även utifrån mycket rudimentära skisser, beror på vår förmåga att se och tolka konturlinjer. Förklaringen till linjeteckningens effektivitet ligger i dess förmåga att stimulera konturmekanismen.

Konturlinjernas betydelse för människans bildskapande är också påfallande, från de ovan nämnda grottmålningarna fram till dagens digitala bildframställning. Den tecknade linjen förenar de mest skilda praktiker inom bild- och formframställning och skissen är för de flesta formgivare och arkitekter ett självklart verktyg både för idégenerering och gestaltning

Men precis som med andra kognitiva förmågor kommer denna inte helt utan ansträngning. “Man blir inte automatiskt en skickligare bildtolkare bara för att man exponeras för många bilder.” skriver Yvonne Eriksson, professor i informationsdesign vid Mälardalens högskola i Bildens tysta budskap: interaktion mellan bild och text. (2017). Det krävs också seendekompetens eller “visual literacy”, förmågan att inte bara förstå och även kunna tillämpa information.

Kognitionsforskaren Neil Cohn (2020) beskriver processen som ett uppbyggande av lexikon av grafiska mönster, de ovan nämnda schemata, vilket sker då individen ser andras bilder och sedan imiterar dessa. Driften att imitera avklingar enligt Cohn vanligtvis någonstans kring puberteten, då förmågan till visuella inlärning står på sin absoluta höjdpunkt. Fram till skolreformen 2011 utmanades detta psykologiska fenomen av det obligatoriska bildämnet i gymnasieskolan just då eleverna, som Cohn visar, står på toppen av sin förmåga att utvecklas. Detta har givetvis fått konsekvenser.

En utarmning av kunskaper
I radions Kulturnytt (P1 22-09-06) rapporterar Viveca Bladh att intresset för estetiska ämnen minskar i gymnasieskolan. Orsaken är att de inte längre är obligatoriska och heller inte ger meritpoäng. Detta har resulterat i en nedåtgående spiral med allt färre valbara kurser och därmed mindre behov av kunniga lärare. Det märks dessutom i allt färre ansökningar till de konstnärliga högskolorna, där ansökan ofta sker med arbetsprov eller portfolio. För min egen del märks det i mötet med studenter som återkommande uttrycker att de överhuvudtaget inte tecknat sedan de gick i högstadiet, vilket skapar problem då de sökt in till utbildningar där förmågan att kommunicera visuellt är central och skissandet ofta utgör grunden för designprocessen.
Men att gymnasiet blivit en svag länk i denna utbildningskedja är inte enbart ett problem för blivande konstnärer, designers, arkitekter, ingenjörer, spelutvecklare, fotografer, filmare och andra som arbetar med visuell kommunikation eller bildkonst. Det berör oss alla. Yvonne Eriksson lyfter i sin bok fram bilden som ett språk och menar att analys av bilder i många fall kan likställas med läsningen av en text. Eller som det uttrycks i Lgr 22: “Kunskaper om bilder och bildkommunikation är betydelsefulla för att kunna uttrycka egna åsikter och delta aktivt i samhällslivet.” (2022) Att den begreppsliga grunden för denna kunskap så hamnat i onåd att den till och med riskerade att försvinna från tecknarnas egen förening är inte bara olyckligt för oss tecknare, utan framför allt för alla andra som berövas möjligheten att tillämpa en förmåga som ligger nedärvd i oss, inbäddat i en av våra mest grundläggande perceptuella och kognitiva förmågor. Och precis som med andra förmågor vi fått till skänks är det först när vi förlorar dem som vi förstår hur mycket de betydde för oss.

Källor:

Bladh, Viveca (2022). Sofia valde bort musiken för meritpoängen. Stockholm, Sveriges Radio.

Cohn, Neil (2020). Who understands comics?: questioning the universality of visual language comprehension. London, UK: Bloomsbury Academic

Eriksson, Yvonne (2017). Bildens tysta budskap: interaktion mellan bild och text. Andra upplagan [Lund]: Studentlitteratur

Skolverket.se (2022). Lgr 22.

Säll, Ida (2022). Vad händer med bilden i Skolan? Tecknaren nr 3 2022. Föreningen Svenska Tecknare, Stockholm.

Ware, Colin (2008). Visual thinking for design. Burlington, Mass.: Morgan Kaufmann

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *