Serieåret inleddes med publicering i C’est bon anthology (CBA#59). Serien “Drift Apart” är ett utdrag ur projektet The Gunnar Krantz Experience en samling 4-sidiga serienoveller i A3-format, som utgår ifrån fotografier tagna i Kristianstad i slutet på 70-talet och början på 80-talet. “Drift Apart” är en adaption av Robert Johnson blues “Love in vain” från 1939, senare inspelad av Rolling Stones på live-plattan Get Yer YaYa’s out!. Serienovellerna började som ett projekt under pandemin. Det var ett sätt att försöka göra någonting som tog plats i den fysiska världen och hade ett bestående värde. En reaktion mot att sitta instängd under två år och bara arbeta online.
2023 var det 25 år sedan jag kom på att kalla Malmö seriestaden. Det uppmärksammades på flera sätt. Bland annat med en mosaikplatta av Björn Carnemalm, med motiv från min serie Superangst. Plattan lades ned på trottoaren på Bergsgatan intill fastigheten där allt började. Då höll Inkonst till där. Idag är det spelbolaget Massive.
Jag curerade även en utställning med sju serietecknare som visades på Malmö Konsthalls verkstan i slutet av året. Den gemensamma nämnaren för utställningen var att alla medverkande arbetade med risografisk tryck. Världar i tryck – sju serietecknare från Malmö åtföljdes av ett seminarium på Konsthallen som går att se här: Världar i tryck – seminarium.
Under 2023 omorganiserades Seriefrämjandet, vilket ledde till att föreningen gjorde sig av med alla sina lokaler utom Rum för serier på Friisgatan. Jag hyrde in mig där med Malmö University Comics Hub/much, för att driva ett pop-up galleriet Rum för bild och form under sex månader. Det gjordes i samverkan med riksorganisationerna Svenska tecknare och Illustratörcentrum och under ett halvår hände en mängd olika saker. Galleriet användes för releaser, utställningar, månadens illustratör och olika mingel. Själv visade jag utställningen Kooperatören med originalaffischer från Reklambyrån Svea och diverse kooperativa artefakter.
Min andra utställning var fanzineprojektet Garbochock – Malmö City i samarbete med Stry Terrarie.
Releasen för fanzinet samlade en namnkunnig skara punkare och som av en händelse Karl G. Jönsson (känd från proggpunkbandet Fiendens Musik och vuxenserietidningen Pulserande Metal), just då i färd med att skriva en bok om Henrik Venants skivbolag Heartwork. Sydsvenskan uppmärksammade releasen med en artikel. Efter sex månaders verksamhet på Friisgatan, återgick pop-up galleriet till Seriefrämjandet som nu driver det vidare med releaser och utställningar.
Robert Aman, biträdande professor vid Linköpings universitet, kommer under 2024 publicera den definitiva biografin över Horst Schröder och förlaget Epix. Något av allt denna digra volym kommer att innehålla gick det att få ett smakprov på i The Comics Journal genom Amans artikel When Adult Comics Came to Sweden. Lystring förlag ger ut boken under våren 2024.
Joe Sacco besökte Författarscenen på Malmö Stadsbibliotek den 19 mars och jag blev tillfrågad om att moderera ett samtal med honom. En uppgift som fordrade läsning och omläsning av allt han dittills gjort. Vi diskuterade bland annat hans hängivenhet till tecknades praktik och varför han fortfarande tecknar för hand med stålstift och flytande tusch.
I maj åkte vi till Paris. Seriebutikerna ligger kvar i samma gamla kvarter, men nya har också öppnat. Någon kris märks inte. Tvärt om verkar det som om serierna tar ett allt fastare grepp över de läsande fransmännen. Otaliga nya genrer trängs i hyllorna och fransmännen blickar nu även ut mot den internationella serievärlden. Två svenska namn stod ut. Greta Thunberg och Liv Strömquist. Jag tror fortsatt att vi i Sverige inte fullt ut förstår hur stort genomslag Liv Strömquist gjort internationellt.
I juni såg jag Laurie Anderson på Moderna museet i Stockholm. En konstnär som sysslat med olika gränsöverskridande uttryck, bland dem tecknade serier. Till denna utställning hade hon gett sig på AI -genererade bilder. Anderson är en artist jag följt sedan början av 80-talet och verkligen uppskattar. Men inför dessa bilder drabbades jag av något oväntat. En känsla av leda och ointresse. För att reda ut detta började jag skriva på en text, som slutligen publicerades som ett debattinlägg i Sydsvenska Dagbladet (som svar på Mattias Oscarsson och Samuel Nyholm & Andreas Berg). Artikeln finner ni här. AI-konsten saknar något väsentligt – en aura. (eller här i klarext ). Upplivad av denna publicering skrev jag en debattartikel till. Denna gång för Arbetet – om serier och ekonomi. ”En gång till – vad fan får vi för pengarna?” . Som inte det var nog skrev jag dessutom efterord till Claes Juranders Luciafesten (Sanatorium Förlag) och recenserade Rolf Classons Galago-boken (Galago) för Bild & Bubbla.
Som final på året sökte och fick jag pengar från Vetenskapsrådet för ett års konstnärlig forskning på 75%. Projektet heter “Autografisk dubbelexponering – den tuschade svarta linjens narrativa egenskaper i tecknade serier.” En stor del av projektet kommer att utgå ifrån K3 Riso Lab, som snabbt blivit en viktig resurs på universitetet, både för studenter, forskare och samverkansprojekt.
Ett av årets roligaste event var Seriehögen – en inventering, som jag gjorde tillsammans med Pidde Andersson på Malmö universitet och Skillinge seriefestival. Utgångspunkten är 70-talets stora utgivning av serietidningar. Det andra samtalet fokuserade på de “dåliga serierna”. Det första spelades in på video och finns att se här: Seriehögen – en kartläggning.