Lousiana Museum of Contemporary Art, Humlebæk, Danmark.
På ett seminarium på Louisiana fick jag klart för mig att världen var på väg att förändras. Globalisering hette det. Handelshinder skulle rivas. Datorer ta över arbetsuppgifter från människor. Arbetslösheten skulle breda ut sig. Nya tankar för framtiden presenterades. Samtidigt frodades en åsikt om att historien nått ett slut. Berlinmurens fall sågs som det yttersta uttrycket för att vänsterns tid var över. Jag trodde aldrig på det där. Inte för att jag nödvändigtvis ville ha tillbaks den dogmatiska vänster jag själv upplevt i slutet på 70-talet. Men samtidigt kände jag att det var för tidigt att definitivt räkna ut den. Den nya tiden skulle visa på en ny vänster. Så trodde jag. Mitt nästa konstprojekt handlade därför mycket om att hitta spår av den traditionella vänstern i samtida uttryck. Jag började läsa partiprogram och måla banderoller. Jag dokumenterade 1:a Majtåg och träffade unga vänsteraktivister. Jag funderade över hur revolutionen skulle manifesteras i bild denna gång. Jag kallade projektet Social Realism. (Ur boken “Från Superangst till Seriestaden).