{"id":1395,"date":"2017-02-15T11:44:44","date_gmt":"2017-02-15T11:44:44","guid":{"rendered":"http:\/\/gunnarkrantz.se\/?p=1395"},"modified":"2018-08-09T07:17:57","modified_gmt":"2018-08-09T07:17:57","slug":"att-starta-pa-topp-och-sakta-arbeta-sig-nedat","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/gunnarkrantz.se\/?p=1395","title":{"rendered":"Att starta p\u00e5 topp och sakta arbeta sig ned\u00e5t…"},"content":{"rendered":"
<\/a>
Life Magazine, ink\u00f6pt p\u00e5 Kiviks Scoutk\u00e5rs loppis 1976<\/figcaption><\/figure>\n

En vanlig uppfattning\u00a0\u00e4r att\u00a0serierna f\u00f6rst p\u00e5 senare tid b\u00f6rjat f\u00e5 \u00a0kulturell legitimitet. Konstutst\u00e4llningar med serier uppm\u00e4rksammas med f\u00f6rv\u00e5nade utrop som \u201dNu tar serierna plats i finsalongen\u201d. Seriekurser p\u00e5 h\u00f6gskolor och universitet m\u00f6ts\u00a0med f\u00f6rv\u00e5nat h\u00f6jda \u00f6gonbryn. Serierna beskrivs \u00f6verhuvudtaget som om inte n\u00e5got katten sl\u00e4pat in, s\u00e5 \u00e5tminstone som den d\u00e4r katten som slunkit in\u00a0bland hermelinerna. Ett \u00a0p\u00e5st\u00e5ende som \u00a0upprepats s\u00e5 ofta att de till slut blivit en sanning. Men ingenting kan vara mer fel.<\/p>\n

<\/p>\n

Seriernas etablering p\u00e5 kulturens omr\u00e5de skedde som genom ett blixtnedslag och p\u00e5 den allra h\u00f6gsta kulturella niv\u00e5n dessutom – och i det p\u00e5 den tiden allra mest kulturella landet: Frankrike!<\/p>\n

Le Journal de Mickey<\/strong>
\nAmerikanska serier b\u00f6rjade publiceras i Frankrike redan i b\u00f6rjan p\u00e5 1900-talet och redan 1934 startade \u00a0serietidningen – \u00a0Le Journal de Mickey<\/em> – med\u00a0serier som Musse Pigg, Jungle Jim <\/em>och Katzenjammer Kids<\/em>. Den blev f\u00f6rst\u00e5s om\u00e5ttligt popul\u00e4r. Men i och med den tyska ockupationen upph\u00f6rde importen av serier fr\u00e5n USA, folk fick\u00a0samla p\u00e5 dem i smyg och de \u00a0s\u00e5gs d\u00e4rf\u00f6r som uttryck f\u00f6r ideal som frihet, individualism och demokrati. Efter kriget uppstod ett enormt beg\u00e4r efter dem. Ett beg\u00e4r som nu st\u00f6tte p\u00e5 h\u00e5rt inhemskt motst\u00e5nd, b\u00e5de fr\u00e5n h\u00f6ger och v\u00e4nster. Kommunisterna \u00a0var emot amerikanska serier av ideologiska sk\u00e4l, h\u00f6gern p\u00e5 grund av att de var utl\u00e4ndska och uppfattades som “ofranska”. H\u00e5rda importrestriktioner och lagar ledde fram till en blomstrande inhemsk serieproduktion och det dr\u00f6jde \u00e4nda till b\u00f6rjan av\u00a060-talet innan de amerikanska serierna \u00e5terkom i \u00f6versatt form.<\/p>\n

CBD<\/strong>
\nVid det laget hade en liten grupp intellektuella hunnit bli nostalgiska \u00f6ver de serier de l\u00e4st i sin barndom \u2013 de som blev f\u00f6rbjudna under ockupationen. 1962 sl\u00f6t sig n\u00e5gra av dem \u00a0samman i en organisation de kallade Club de Bande Dessin\u00e9es (CBD) <\/em>\u00a0och myntade begreppet\u00a0den nionde konstarten \u201dle neuvieme art\u201d om de tecknade serierna. Denna f\u00f6rsta\u00a0serieakademi bestod av n\u00e5gra av den tidens mest inflytelserika kulturpersonligheter. Filmregiss\u00f6ren Alain Resnais, filmstj\u00e4rnan\u00a0Delphine Seyrige, konstn\u00e4ren Chris Marker, f\u00f6rfattaren Alain Robbe-Grillet, Asterix skapare Rene Goscinny, \u00a0Barbarellas upphovsman Jean Claude Forest och hang-arounds fr\u00e5n Italien som \u00a0Federico Fellini och Umberto Eco! 1965 anordnade de en seriefestival \u00a0(den f\u00f6rsta) i Italienska Bordighiera och bj\u00f6d\u00a0in tre mycket f\u00f6rv\u00e5nade amerikanska serieskapare: Burne Hogarth, Alfredo Andriola och Al Capp. Capp skrev\u00a0ett humoristiskt, illustrerat reportage fr\u00e5n konferensen som fick\u00a0stort utrymme i och till och med \u00a0omslaget p\u00e5 Life Magazine<\/em>. \u00a0I och med det fick\u00a0id\u00e9n om att tecknade serier \u00e4r n\u00e5got som gick\u00a0att ta p\u00e5 allvar internationell\u00a0spridning.<\/p>\n

SOCERLID<\/strong>
\nMycket snart uppstod emellertid en splittring inom CBD. Tv\u00e5 medlemmar, historieprofessorn Pierre Couperie och manusf\u00f6rfattaren Claude Moliterni, tr\u00f6ttnade p\u00e5 det nostalgiska anslaget i serieklubben. De ville \u00e4ven uppm\u00e4rksamma dagens serier och l\u00e4mnade CBD f\u00f6r att\u00a0starta den konkurrerande Soci\u00e9t\u00e9 civile d’\u00e9tudes et de recherches des litt\u00e9ratures dessin\u00e9es (Socerlid)<\/em>\u00a0som \u00e5r\u00a01965 anordnade ett par sm\u00e5 serieutst\u00e4llningar p\u00e5 ett fotogalleri i Paris, d\u00e4r uppf\u00f6rstorade originalteckningar av bl a Burne Hogarth st\u00e4lldes ut i en slags uppr\u00f6rd reaktion mot Roy Lichtensteins popkonstm\u00e5lningar. Den f\u00f6rsta utst\u00e4llningen, kallad \u00ab\u00a0Dix millions d’images\u00a0\u00bb, \u00a0recenserades av en konstkritiker i Le Monde<\/em> och d\u00e4rmed var\u00a0bollen i rullning. 1967 satte\u00a0Socerlid samman en ny utst\u00e4llning, denna g\u00e5ng\u00a0p\u00e5 Louvren. Den utst\u00e4llningen drog\u00a0en halv miljon \u00e5sk\u00e5dare.<\/p>\n

Det \u00e4r allts\u00e5 inte f\u00f6rst nu serierna tagit sig in i \u201dfinrummet\u201d. Det gjorde de redan fr\u00e5n start, f\u00f6r mer \u00e4n femtio \u00e5r sedan. Finrummet hette Louvren och personerna bakom var djupt f\u00f6rankrade i den franska kultureliten.\u00a0Fr\u00e5gan \u00e4r bara varf\u00f6r denna kunskap inte \u00e4r allm\u00e4nt spridd idag och varf\u00f6r vi fortfarande har behovet av att gratulera oss till dagens framg\u00e5ngar \u2013 som ju i backspegeln faktiskt kan uppfattas som ganska\u00a0futtiga.<\/p>\n

\/Gunnar Krantz<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

En vanlig uppfattning\u00a0\u00e4r att\u00a0serierna f\u00f6rst p\u00e5 senare tid b\u00f6rjat f\u00e5 \u00a0kulturell legitimitet. Konstutst\u00e4llningar med serier uppm\u00e4rksammas med f\u00f6rv\u00e5nade utrop som \u201dNu tar serierna plats i finsalongen\u201d. Seriekurser p\u00e5 h\u00f6gskolor och universitet m\u00f6ts\u00a0med f\u00f6rv\u00e5nat h\u00f6jda \u00f6gonbryn. Serierna beskrivs \u00f6verhuvudtaget som om inte n\u00e5got katten sl\u00e4pat in, s\u00e5 \u00e5tminstone som den d\u00e4r katten som slunkit in\u00a0bland hermelinerna. […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"open","ping_status":"open","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4],"tags":[],"class_list":["post-1395","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-seriepolitiska-texter"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/gunnarkrantz.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1395","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/gunnarkrantz.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/gunnarkrantz.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/gunnarkrantz.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/gunnarkrantz.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=1395"}],"version-history":[{"count":31,"href":"https:\/\/gunnarkrantz.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1395\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":1979,"href":"https:\/\/gunnarkrantz.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/1395\/revisions\/1979"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/gunnarkrantz.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=1395"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/gunnarkrantz.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=1395"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/gunnarkrantz.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=1395"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}