{"id":2922,"date":"2023-04-16T17:13:59","date_gmt":"2023-04-16T17:13:59","guid":{"rendered":"http:\/\/gunnarkrantz.se\/?p=2922"},"modified":"2023-09-13T06:10:48","modified_gmt":"2023-09-13T06:10:48","slug":"gestaltningar-av-motstand-om-michel-crespins-postapokalyptiska-serie-marseil","status":"publish","type":"post","link":"https:\/\/gunnarkrantz.se\/?p=2922","title":{"rendered":"Gestaltningar av motst\u00e5nd \u2013 om Michel Crespins postapokalyptiska serie Marseil."},"content":{"rendered":"\n

Denna text \u00e4r publicerad i Bild & Bubbla<\/em> vol. 229, nr 4\/2021 i en n\u00e5got nedkortad version.<\/p>\n\n\n\n

Michel Crespins svartvita postapokalyptiska serie Marseil<\/em>, som publicerades i svenska Tung Metall<\/em> 1986, utg\u00f6r tillsammans med Chantal Montelliers Shelter<\/em> tv\u00e5 t\u00e4mligen kuri\u00f6sa undantag i en annars r\u00e4tt tidstypisk publikation. B\u00e5da adresserar politiska fr\u00e5gor utifr\u00e5n samtida diskurser kring makt, motst\u00e5nd och v\u00e5ld, b\u00e5da har ett p\u00e5tagliga feministiskt perspektiv och i Crespins fall \u00e4ven ett poetiskt tilltal med koppling till naturen och en geografisk plats – departementet Hautes-Alpes i regionen Provence-Alpes-C\u00f4te d’Azur i syd\u00f6stra Frankrike.<\/p>\n\n\n\n

\"\"
Omslaget till f\u00f6rsta upplagan av Marseil fr\u00e5n Les Humanoides Associees 1979.<\/figcaption><\/figure>\n\n\n\n

Michel Crespin (1955\u20132001) \u00e4r som serieskapare i stort sett ok\u00e4nd i Sverige. F\u00f6rutom publiceringen av Marseil<\/em> i Tung Metall <\/em>och Allt \u00e4r bra<\/em> (under pseudonymen \u201dNorman Crespin\u201d) i Pulserande Metal<\/em> nr 3 1984 (i original Tout va bien<\/em> i Metal Hurlant nr 61 1981), har han aldrig blivit utgiven h\u00e4r. Mig veterligen \u00e4r det enda som skrivits om honom p\u00e5 svenska en kort passus i Horst Schr\u00f6ders bok Framtiden i Serierutor<\/em> fr\u00e5n 1981, d\u00e5 i en artikel om Claude Auclairs postapokalyptiska epos Simon du Fleuve<\/em>, i vars universum Crespin f\u00f6rlade flera av sina ber\u00e4ttelser. Marseil <\/em>publicerades ursprungligen i Metal Hurlant<\/em> som novellserierna Algues<\/em>, La Gare <\/em>och Marseil. <\/em>Dessa samlades sedan till Crespins debutalbum Marseil<\/em>, som gavs ut 1979 p\u00e5 Les Humano\u00efdes Associ\u00e9s. <\/p>\n\n\n\n

Algues<\/strong>
Den inledande serien Algues<\/em> (publicerad i Metal Hurlant <\/em>nr 23 1977 och p\u00e5 svenska som Alicia<\/em> i Tung Metall<\/em> nr 3 1986) skiljer sig b\u00e5de vad g\u00e4ller stil- och inneh\u00e5ll n\u00e5got fr\u00e5n de f\u00f6ljande serierna. Det \u00e4r en avslutad ber\u00e4ttelse p\u00e5 elva sidor och handlar om en ung man som vandrar till en liten by h\u00f6gt upp i bergen, f\u00f6r att dagen d\u00e4rp\u00e5 \u00e5ter ge sig iv\u00e4g. Ett slags road-movie, fast utan bil. Serien inleds med \u00f6versn\u00f6ade j\u00e4rnv\u00e4gssp\u00e5r f\u00f6ljt av ett portr\u00e4tt, som ser ut att vara tecknat fr\u00e5n fotografisk f\u00f6rlaga.  D\u00e4refter f\u00f6ljer tre exteri\u00f6rer \u00f6ver en \u00f6de stad med j\u00e4rnv\u00e4gsr\u00e4ls, stationsbyggnader och hus med tomma f\u00f6nster. I texten beskrivs hur mannen l\u00e4mnar den \u00f6vergivna staden n\u00e4rmast ett slags postapokalyptiska ur-scen; den ensamma protagonisten l\u00e4mnar den gamla f\u00f6r\u00f6dda civilisationen och s\u00f6ker sin \u00f6verlevnad i naturen. Staden \u00e4r troligen Gap, Crespins f\u00f6delseort och byn m\u00f6jligen St. Bonnet-en-Champsaur (1040 m \u00f6 h), d\u00e4r han v\u00e4xte upp och sedan tillbringade resten av sitt liv (med undantag f\u00f6r tv\u00e5 \u00e5r p\u00e5 konstskola i Nice) fram till sin d\u00f6d 2001, endast 45 \u00e5r gammal. <\/p>\n\n\n\n

P\u00e5 f\u00f6ljande sida ser vi mannen blicka ut \u00f6ver ett sn\u00f6t\u00e4ckt landskap. Han ser \u00f6vergivna hus och bilvrak och b\u00f6rjar g\u00e5 utefter v\u00e4gen som leder upp mot bergen.  Ett av husen kallas \u201ddet gamla h\u00e4rb\u00e4rget\u201d \u2013 Refuge Napoleon<\/em> vid bergspasset Col de Manse, ca 11 kilometer nordost om Gap. Mannen g\u00e5r p\u00e5 en bro \u00f6ver floden Le Drac och kommer slutligen fram till en by omgiven av h\u00f6ga alptoppar. Han passerar en bj\u00f6rkdunge och kommenterar att den planterades av \u201dde gamla\u201d, vilket indikerar tidens g\u00e5ng.  V\u00e4l framme i byn m\u00f6ter han m\u00e4nniskor fr\u00e5n sitt eget f\u00f6rflutna; Gamle Thomas, Alicia och hennes bror Michel. Det antyds en tidigare fiendskap mellan de tv\u00e5 unga m\u00e4nnen. Gamle Thomas bjuder p\u00e5 mat och det best\u00e4ms att mannen ska bo i \u201ddet stora huset\u201d. D\u00e4refter f\u00f6ljer ett par sidor som skildrar hur tillvaron i byn \u00e5terg\u00e5tt till ett f\u00f6rindustriellt tillst\u00e5nd, ett slags bygemenskap, illustrerat genom bilder av f\u00e5rsk\u00f6tsel, grisslakt och sm\u00f6rk\u00e4rning. En tillvaro som, r\u00e4knat i antalet nyfikna barn verkar vara b\u00e5de h\u00e5llbar och produktiv.

P\u00e5 v\u00e4ggen i ett av husen syns en karta \u00f6ver Frankrike, markerad med symboler f\u00f6r radioaktiv str\u00e5lning. Kartan pekar p\u00e5 den katastrof som intr\u00e4ffat och f\u00f6r\u00e4ndrat tillvaron f\u00f6r m\u00e4nniskorna (kanske till det b\u00e4ttre). Intressant att notera \u00e4r att Algues<\/em> \u00e4r tecknad tv\u00e5 \u00e5r f\u00f6re k\u00e4rnkraftshaveriet i Harrisburg.<\/p>\n\n\n\n

Dagen avslutas med dans till Gamle Thomas fiol och n\u00e4r var och en g\u00e5r hem till sitt, bes\u00f6ker Alicia den unge mannen p\u00e5 hans rum. Brodern misst\u00e4nker n\u00e5got och en ordl\u00f6s sida \u00e4gnas \u00e5t att skildra hans reaktion, som g\u00e5r fr\u00e5n aggression, d\u00e5 han med best\u00e4mda steg pulsar fram genom sn\u00f6n, mot \u201ddet stora huset\u201d till resignation, n\u00e4r han v\u00e4nder och g\u00e5r hem\u00e5t med h\u00e4ngande huvud.<\/p>\n\n\n\n

Natten passerar och dagen gryr. Sp\u00e5r i sn\u00f6n visar att en flock vargar har passerat genom byn. Svart r\u00f6k bolmar ur husens skorstenar. Vi ser en \u00f6versn\u00f6ad linbana (Champsaur \u00e4r k\u00e4nt f\u00f6r sina skidanl\u00e4ggningar) och Alicia l\u00e4mnar huset. Hon v\u00e4nder sig om och i sista rutan ser vi mannen, nu \u00e5terigen ensam, vandra l\u00e4ngs en \u00f6de motorv\u00e4g p\u00e5 v\u00e4g bort fr\u00e5n bergen.<\/p>\n\n\n\n

I Auclairs universum<\/strong>
Algues<\/em> utspelar sig i en postapokalyptisk v\u00e4rld, tydligt inspirerad av den drygt tio \u00e5r \u00e4ldre Claude Auclairs (1943 – 1990) Simon du Fleuve<\/em>, en serie som enligt Horst Schr\u00f6der redan i slutet p\u00e5 70-talet kom att bli en sj\u00e4lvklar utg\u00e5ngspunkt f\u00f6r flera \u201dannorlunda tecknare\u201d och som serieforskaren Ann Miller skriver i sin bok  Reading bande dessin\u00e9e: critical approaches to French-language comic strip<\/em>  initierade den utopiskt- vision\u00e4ra grenen inom postapokalyptiska (franskspr\u00e5kiga) Sf-serier, som tar sin utg\u00e5ngspunkt i 70-talets kollektiva r\u00f6relser och experiment.  <\/p>\n\n\n\n

I Algues<\/em> etableras detta tillst\u00e5nd med hj\u00e4lp av sm\u00e5 f\u00f6rskjutningar i det vardagliga och v\u00e4lbekanta. All teknik verkar ha upph\u00f6rt att fungera, t\u00e5gstationen och motorv\u00e4gen \u00e4r \u00f6de, kraftledningarna st\u00e5r som skelett \u00f6ver vidderna och minner om den g\u00e5ngna tidens energibehov. Bilarna har blivit vrak och ersatts av h\u00e4st och vagn. Linbanan h\u00e4nger stilla. Musiken \u00e4r akustisk.  Ber\u00e4ttelsen har ocks\u00e5 en psykologisk dimension, som handlar om \u00e5terkomst och vad denna kan f\u00f6ra med sig i f\u00f6rh\u00e5llande till relationer och positioner i det sociala sammanhanget, d\u00e4r den namnl\u00f6se huvudkarakt\u00e4ren n\u00e4rmast gestaltar id\u00e9n om den ensamme cowboyen.<\/p>\n\n\n\n

I Algues<\/em> finns flera intertextuella referenser till Simon du Fleuve<\/em> och serien kan l\u00e4sas som en direkt parafras p\u00e5 Le Clan des Centaurs<\/em> (1974), som inleds med att huvudkarakt\u00e4ren Simon vandrar bland sn\u00f6t\u00e4ckta alper, d\u00e4r vi f\u00e5r ta del av klanens tillvaro med arbete, djursk\u00f6tsel och sociala aktiviteter, med inslag av musik och s\u00e5ng. \u00c4ven Simon m\u00f6ter en kvinna. Estelle, dotter till by-\u00e4ldsten Charles (en m\u00f6jlig f\u00f6rebild till Gamle Thomas). Ocks\u00e5 denna k\u00e4rleksrelation v\u00e4cker starka reaktioner. Men d\u00e4r Auclair tecknar i en konventionell realistisk fransk-belgisk \u00e4ventyrsstil och bygger sin ber\u00e4ttelse p\u00e5 en estetik h\u00e4mtat fr\u00e5n film och andra tecknade serier, r\u00f6r det sig hos Crespin om gestaltningar av, menar jag, m\u00e4nniskor och milj\u00f6er baserat p\u00e5 fotodokumentation – allt ifr\u00e5n huvudpersonen, som etableras genom det n\u00e4rmast dokument\u00e4ra portr\u00e4ttet p\u00e5 sidan ett, till Gamle Thomas, Alicia, hennes bror och barnen. Flera av bilderna p\u00e5 byborna ger ocks\u00e5 intryck av att ha fotografiska f\u00f6rlagor, vilket blir s\u00e4rskilt tydligt i hur kl\u00e4der, frisyrer och sk\u00e4gg tecknats. Allt b\u00e4r en pr\u00e4gel av det sena 70-talets alternativa kl\u00e4dstil. Den enda karakt\u00e4r i serien, som inte tillh\u00f6r den yngre generation \u00e4r den l\u00e4tt idealiserat framst\u00e4llde Gamle Thomas. Men \u00e4ven han, liksom Auclairs karakt\u00e4r Charles, har l\u00e5tit h\u00e5r och sk\u00e4gg v\u00e4xa fritt \u2013 i ett synbart bevis p\u00e5 tillh\u00f6righet. Crespin tecknar i en sparsmakad stil, med tunna streck, skrafferingar och svarta ytor. \u00c4ven texten \u00e4r reducerad och huvudsakligen placerad i textplattor (Algues<\/em> finns t ex bara tv\u00e5 pratbubblor). Ytterligare ett narrativt lager utg\u00f6rs av en s\u00e5ngtext, som l\u00f6per genom seriens andra h\u00e4lft och tycks kommentera k\u00e4rleksrelationen mellan huvudpersonen och Alicia. \u00c4ven detta kan l\u00e4sas som en direkt referens till Auclair och s\u00e5ngen i albumet Ma\u00eflis, <\/em>(1975-1976, Majlis<\/em> i svensk utg\u00e5va 1980).<\/p>\n\n\n\n

La Gare<\/strong>
Den f\u00f6ljande serien, La Gare<\/em>, publicerades i Metal Hurlant <\/em>nr 30, 1978 (p\u00e5 svenska som Stationen<\/em> i Tung Metall<\/em> nr 51986) och inleds med en minimalistiskt tecknad vy \u00f6ver en \u00f6de motorv\u00e4g (ocks\u00e5 det en ofta upprepad postapokalyptisk bild) och en ensam vandrare \u2013 enligt textrutan, huvudpersonen fr\u00e5n Algues<\/em>, som vi nu f\u00e5r ett namn p\u00e5.  Han heter Jo\u00ebl och har \u201dsett nog av bergsv\u00e4gar\u201d. Nu f\u00f6ljer han den stora floden (m\u00f6jligen Rh\u00f4ne) p\u00e5 v\u00e4g mot havet. Streck av flyttf\u00e5glar passerar p\u00e5 v\u00e4g norrut. Deras flykt \u00f6verg\u00e5r i det onomatopoetiska vr\u00e5let fr\u00e5n ett jaktplan och i den sista rutan ser vi Jo\u00ebl fly undan kulk\u00e4rvarna som sl\u00e5r ned kring hans f\u00f6tter. N\u00e4sta sida inleds med en ny panoramavy \u00f6ver motorv\u00e4gen och vi ser en kvinna med ett gev\u00e4r \u00f6ver axeln.  Hon heter Seule (Solo i svensk \u00f6vers\u00e4ttning) och \u00e4r p\u00e5 v\u00e4g f\u00f6r att jaga rovf\u00e5glar. Hon f\u00e5r syn p\u00e5 n\u00e5gra korpar och n\u00e4r hon n\u00e4rmar sig dem, ser hon den medvetsl\u00f6se Jo\u00ebl.<\/p>\n\n\n\n

En m\u00e5nad passerar medan Jo\u00ebls s\u00e5r l\u00e4ker, v\u00e5ren kommer och Seule \u00e4r inte l\u00e4ngre ensam. De vandrar utefter ett f\u00f6rfallet j\u00e4rnv\u00e4gssp\u00e5r p\u00e5 v\u00e4g mot stationen i St. Rambert (n\u00e5gra mil syd om Lyon) d\u00e4r de bor. De odlar jorden, h\u00e4mtar vatten i en spann, lagar mat \u00f6ver \u00f6ppen eld och badar nakna i en sj\u00f6, i vad den franske serieforskaren Jean-Louis Tilleuil beskriver som en stereotypisk scen \u00f6ver den ursprungliga lyckan med paradisisk natur, ett k\u00e4rlekspar och vatten, som ett f\u00f6rsta steg tillbaka till en primitiv nakenhet. Idyllen kontrasteras dock snart mot en hotfull verklighet. D\u00e5 och d\u00e5 sveper ett jaktflygplan f\u00f6rbi och Jo\u00ebls hj\u00e4rta fylls med \u201den dov l\u00e4ngtan efter v\u00e5ld…\u201d<\/p>\n\n\n\n

En natt h\u00f6r de ett annat flygplan. Ett ljussken, f\u00f6ljt av en explosion g\u00f6r det uppenbart att ett flygplan st\u00f6rtat och dagen d\u00e4rp\u00e5 g\u00e5r Jo\u00ebl mot nedslagsplatsen. N\u00e4r Seule plockar frukt i skogen m\u00f6ter hon en kortklippt ljush\u00e5rig man med milit\u00e4r identitetsbricka runt halsen. Hon f\u00f6rst\u00e5r att det \u00e4r piloten och f\u00f6rs\u00f6ker genast d\u00f6da honom med sin kniv, misslyckas och blir sj\u00e4lv nedslagen.  Piloten b\u00e4r Seule till stationen. Han heter Serge och har deserterat fr\u00e5n de fascistiska Nationalist-Integristernas arm\u00e9. Samtidigt n\u00e5r Jo\u00ebl fram till nedslagsplatsen och blir uppt\u00e4ckt av en motoriserad milit\u00e4rkonvoj. Han f\u00f6rs\u00f6ker fly, men blir snart upphunnen och skjuten.  N\u00e4r Seule och piloten kommer \u00e4r det f\u00f6r sent. De begraver Jo\u00ebl och ger sig av \u00f6sterut, mot bergmassivet Vercors, ca 10 mil \u00f6sterut, platsen d\u00e4r den franska motst\u00e5ndsr\u00f6relsen m\u00f6tte ett av sina st\u00f6rsta nederlag under andra v\u00e4rldskriget. \u00c4ven i detta kapitel finns referenser till Auclair, bl. a bilden som f\u00f6rest\u00e4ller Jo\u00ebl och Seule g\u00e5endes l\u00e4ngs j\u00e4rnv\u00e4gssp\u00e5ret, som kan ses som en direkt parafras till inledningsbilden i Les Esclaves<\/em>.<\/p>\n\n\n\n

Marseil<\/strong>
I f\u00f6rsta avsnittet betitlat Marseil<\/em> kommer Seule ensam fram till Marseille, som i denna framtid stavas \u201dMarseil\u201d. De tv\u00e5 f\u00f6rsta sidorna \u00e4gnas \u00e5t att skildra j\u00e4rnv\u00e4gsstationen Saint-Charles, trapporna som leder till hamnen och den nedre stadens sm\u00e5gator. P\u00e5 tredje sidan dyker Auclairs hj\u00e4lte Simon pl\u00f6tsligt upp, i en slags tecknad cameo-roll. Seule tr\u00e4ffar Serge, som nu har l\u00e5tit sitt h\u00e5r v\u00e4xa och kallar sig Serge fr\u00e5n Sj\u00f6arna (jfr med Auclairs Simon fr\u00e5n floden<\/em>). Han bor med Milou och H\u00e9l\u00e8ne och de har tagit sig till den oavh\u00e4ngiga staden f\u00f6r att komma \u00f6ver vapen. Milou f\u00f6rs\u00f6ker sorgl\u00f6st skratta bort allvaret, men blir tillr\u00e4ttavisad av den mer erfarne Serge. De beger sig genom kloakerna, mot Operan d\u00e4r guvern\u00f6ren f\u00f6r fristaden residerar. Milou ramlar ner i kloakvattnet och blir \u00e5terigen utsatt f\u00f6r den \u00e4ldre kamratens gliringar. Samtidigt r\u00f6r sig H\u00e9l\u00e8ne \u00f6ver hustaken, p\u00e5 v\u00e4g mot Operan, utrustad med en pilb\u00e5ge. Men planen g\u00e5r om intet. Det finns inga vapen och i den eldstrid som utbryter skjuts Milou brutalt till d\u00f6ds av l\u00f6jtnant Reboul och hans m\u00e4n.<\/p>\n\n\n\n

Pont Mirabeau<\/strong>
Marseil<\/em> slutar i en scen, som h\u00e4mtad fr\u00e5n en westernfilm. De unga motst\u00e5ndsk\u00e4mparna har lagt sig i bakh\u00e5ll vid bron Pont Mirabeau \u00f6ver floden La Durance, p\u00e5 gr\u00e4nsen mot utkantsomr\u00e5dena. Men \u00e4ven denna g\u00e5ng g\u00e5r deras aktion om intet. Serge och H\u00e9l\u00e8ne d\u00f6das och Seule st\u00e5r ensam kvar i regnet och betraktar H\u00e9l\u00e8nes korsf\u00e4sta kropp p\u00e5 brospannet. Samtidigt iakttas hon av L\u00f6jtnant Reboul, som sedan aldrig blev riktigt klar \u00f6ver \u201d\u2026 varf\u00f6r han den g\u00e5ngen l\u00e4t bli att skjuta\u2026\u201d.  Den avslutande textplattan upplyser om att Reboul sedan blir utn\u00e4mnd till st\u00e4llf\u00f6retr\u00e4dande guvern\u00f6r i Marseil och slutligen faller offer f\u00f6r en l\u00f6nnm\u00f6rdares hand \u00e5r 211.<\/p>\n\n\n\n

Gestaltning av motst\u00e5nd<\/strong>
Efter att Jo\u00ebl s\u00e5 chockerande och abrupt f\u00f6rsvinner ur serien, stiger Seule fram som dess verkliga protagonist. V\u00e4ndningen \u00e4r b\u00e5de drastisk och ov\u00e4ntad och skildringen av henne bryter tv\u00e4rt mot de annars ofta stereotypa och sexualiserade framst\u00e4llningarna av kvinnor i det sena 70-talets franska Sf-serier.  Det finns dock n\u00e5gra f\u00f6reg\u00e5ngare; den efterhand allt mer proaktiva Linda i Linda och Valentins \u00e4ventyr<\/em> och Jaques Tardis handlingskraftiga hj\u00e4ltinna Ad\u00e8le Blanc-Sec, men till skillnad fr\u00e5n dem ger Seule intryck av att vara tecknad efter en verklig f\u00f6rebild och ibland \u00e4ven fotografisk f\u00f6rlaga. Detta skapar ett slags realism, likv\u00e4rdig de milj\u00f6er serien utspelas i. Detsamma kan s\u00e4gas om skildringen av ungdomarna i motst\u00e5ndsr\u00f6relsen. Den allvarliga H\u00e9l\u00e8ne med sin pilb\u00e5ge och Milou, vars frisyrer och kl\u00e4der \u00e4r h\u00e4mtade fr\u00e5n den sena 70-talet, skapar en slags autenticitet och kopplar serien till tiden den \u00e4r skapad i. Crespins serie skiljer sig d\u00e4rigenom fr\u00e5n Auclairs, i vilka den \u201dgoda sidan\u201d regelm\u00e4ssigt framst\u00e4lls t\u00e4mligen idealiserat, med attribut fr\u00e5n det sena 60-talets alternativa ungdomskultur, hippies och gr\u00f6na v\u00e5g. De \u201dgoda\u201d \u00e4r hos Auclair i stort sett undantagsl\u00f6s smala och muskul\u00f6sa, har b\u00f6ljande l\u00e5ngt h\u00e5r och frodigt sk\u00e4gg. Simon sj\u00e4lv b\u00e4r uppenbara drag av Robert Redfords karakt\u00e4r \u201dThe Sundance Kid\u201d, med blond snedlugg och kraftig mustasch, ofta avbildad barbr\u00f6stad och med sv\u00e4llande muskler. Framst\u00e4llningen leder ibland till ofrivillig komik, som d\u00e5 tre pl\u00e5gade m\u00e4n, p\u00e5fallande lika Gilbert Sheltons Freak Brothers, <\/em>barfota och if\u00f6rda utsv\u00e4ngda jeans drar fram en plog \u00f6ver en \u00e5ker.<\/p>\n\n\n\n

Auclairs serier utg\u00e5r fr\u00e5n ideal som i slutet av 70-talet alltmer kom att avf\u00e4rdas av en yngre generation, vars tilltro till slagord som \u201dPeace, love and understanding\u201d bytts ut mot krav p\u00e5 politisk handling och som h\u00e4mtade inspiration fr\u00e5n stadsgerillan Tupamaros i Uruguay och Carlos Marighellas skrifter om urban krigf\u00f6ring.  Det \u00e4r ocks\u00e5 symptomatiskt att b\u00e5da serierna kretsar kring vapen. Men d\u00e4r Simon vill destruera ett f\u00f6r att det inte ska komma i fiendens h\u00e4nder, f\u00f6rs\u00f6ker ungdomarna i Marseil<\/em> komma \u00f6ver fler f\u00f6r att kunna sl\u00e5 tillbaka.<\/p>\n\n\n\n

En annan p\u00e5fallande skillnad \u00e4r att kvinnorna i Marseil<\/em> spelar en framtr\u00e4dande roll och \u00e4r minst lika kapabla att bruka v\u00e5ld, som sina manliga kamrater. Crespins kvinnliga karakt\u00e4rer framst\u00e4lls inte bara som sj\u00e4lvst\u00e4ndiga subjekt, utan visar sig efterhand vara ber\u00e4ttelsens verkliga protagonister. Seule anfaller utan att tveka Serge med kniv och H\u00e9l\u00e8ne konstaterar kallt att vakten \u00e4r p\u00e5 plats \u201dsom f\u00f6rutsett\u201d, innan hon skjuter ned honom med en v\u00e4lriktad pil. Seule och H\u00e9l\u00e8ne \u00e4r heller inte ensamma i rollen som proaktiva kvinnor. H\u00e4r finns \u00e4ven Alicia och guvern\u00f6rens syster Chlo\u00eb, som spelar dubbelspel mellan centralmakten och motst\u00e5ndsr\u00f6relsen. Marseil<\/em> f\u00f6reb\u00e5dar starka kvinnliga karakt\u00e4rer som f\u00e5r sitt genomslag i Sf-filmen bara n\u00e5gra \u00e5r senare, med Sigourney Weaver som Ellen Ripley i Alien<\/em> (1979) och Linda Hamilton i rollen som Sarah Connor i Terminator<\/em> (1984). Tilleul talar om en omf\u00f6rdelning av hj\u00e4lterollen i Marseil<\/em>, d\u00e4r det inte l\u00e4ngre handlar om ett hj\u00e4ltar utan en \u201dhj\u00e4ltinna\u201d. Det \u00e4r ocks\u00e5 kvinnor som \u00e5terfinns p\u00e5 omslagen till albumsvitens totalt fem utg\u00e5vor; Marseil<\/em> (1979), Armalite 16<\/em> (1980), Lune Blanche <\/em>(1981), Dorianne<\/em> (1985) och Les Infernets<\/em> (1987).<\/p>\n\n\n\n

I Auclairs serie d\u00f6das ocks\u00e5 motst\u00e5ndare men Simon har, som Schr\u00f6der p\u00e5pekar \u201dsv\u00e5rt att handskas med detta v\u00e5ldets arv inom sig som ideligen lockas fram av \u2019Herrarnas\u2019 f\u00f6rtryck\u201d. <\/em>Eller som Auclair uttrycker det i Slavarna<\/em>: \u201dInf\u00f6r sitt offer gjorde han en gest som om han beklagade vad han gjort och f\u00f6rs\u00f6kte urs\u00e4kta sig\u2026 En outs\u00e4glig \u00e5ngest grep honom\u2026 \u201d<\/em><\/p>\n\n\n\n

I det avslutande albumet Stad N.V. Nr 3<\/em> ger Auclair r\u00f6st \u00e5t Emeline, d\u00e5 hon l\u00e4ser lusen av alla m\u00e4n, som i r\u00e4dsla f\u00f6r att erk\u00e4nna sin egen svaghet, framh\u00e4rdar i att kriga: \u201dNi vill ha fred, men n\u00e4r freden kommer blir ni skr\u00e4mda av tanken p\u00e5 att inte l\u00e4ngre vara i krig, att bara vara m\u00e4nniskor…\u201d. <\/em>Efter denna uppl\u00e4xning, \u00e5terst\u00e4lls den patriarkala ordningen, n\u00e4r hon skrattar bort f\u00f6rst\u00e4mningen som uppst\u00e5tt och bjuder m\u00e4nnen p\u00e5 n\u00e5got gott att dricka. \u201dHa ha! Medan ni satt och filosoferade m\u00e4rkte ni v\u00e4l inte ens att jag gjorde i ordning n\u00e5got att dricka till er! Kom! Det \u00e4r serverat!\u201d.<\/em><\/p>\n\n\n\n

Tysk h\u00f6st<\/strong>
I Marseil<\/em> st\u00e4lls unga m\u00e4nniskor mot varandra. P\u00e5 ena sidan de kortklippta och uniformerade soldaterna fr\u00e5n Nationalist-Integristernas centralregim och de stora st\u00e4derna i norr. P\u00e5 den andra de l\u00e5ngh\u00e5riga motst\u00e5ndsk\u00e4mparna fr\u00e5n bergen och utkantsomr\u00e5dena p\u00e5 landsbygden i s\u00f6der. Konfliktlinjen dras mellan stad och land, mellan syd och nord och framf\u00f6rallt mellan radikala ungdomar, som anv\u00e4nder sig av stadsgerillans strategier och en fascistisk \u00f6vermakt med tillg\u00e5ng avancerade vapen och fordon.<\/p>\n\n\n\n

F\u00f6r den som reste i Europa i slutet p\u00e5 70-talet gick det inte att undg\u00e5 att en s\u00e5dan konflikt just d\u00e5 p\u00e5gick. T\u00e5gresen\u00e4rer p\u00e5 v\u00e4g till eller fr\u00e5n Tyskland m\u00f6tte tungt bev\u00e4pnad polis och p\u00e5 j\u00e4rnv\u00e4gsstationer och vid gr\u00e4nskontroller fanns plakat med efterlysta RAF-terrorister, till st\u00f6rre delen unga, n\u00e5gonstans mellan 20-30. P\u00e5fallande m\u00e5nga av dem var kvinnor. P\u00e5 vissa plakat var portr\u00e4tten \u00f6verkorsade, som en makaber markering att personerna antingen var f\u00e4ngslade eller d\u00f6da.<\/p>\n\n\n\n

H\u00f6sten 1977 inledde RAF:s andra generation en kamp f\u00f6r att befria sina f\u00e4ngslade ledare. Men varken mord, kidnappningar eller kapningen av ett Lufthansa-plan ledde till befrielse f\u00f6r Andreas Baader, Gudrun Ensslin och Jan-Carl Raspe. De begick ist\u00e4llet sj\u00e4lvmord i sina celler i Stammheimf\u00e4ngelset i Stuttgart, i h\u00e4ndelser som i efterhand kom att kallas Tysk H\u00f6st (Deutscher Herbst). Fotografen och den f d RAF-medlemmen Astrid Proll, skriver i boken Baader Meinhof – pictures on the run 67-77<\/em>, att \u201d\u2026n\u00e4r hon idag tittar p\u00e5 bilder fr\u00e5n den tiden, ser hon ansikten och kroppar som utstr\u00e5lar en ungdomlig kraft, vitalitet och omaskerad sk\u00f6nhet<\/em>\u201d. (min \u00f6vers\u00e4ttning).  Detsamma kan s\u00e4gas om skildringarna av de unga motst\u00e5ndsk\u00e4mparna i Marseil<\/em>, som ocks\u00e5 betecknas som terrorister i serien och precis som den h\u00e5rda k\u00e4rnan i RAF, mister livet en efter en, i till synes meningsl\u00f6sa attacker mot en uppenbart \u00f6verl\u00e4gsen motst\u00e5ndare.<\/p>\n\n\n\n

Simon du Fleuve <\/em>\u00e5terspeglar Auclairs egna ideal, ibland till den grad att serien upplevs som predikande. Albumsviten avslutas med att Simon och Emeline l\u00e4mnar den d\u00f6ende v\u00e4rlden och ger sig av mot en framtid de ska bygga upp tillsammans. Crespin bygger vidare p\u00e5 denna framtidsvision, om en m\u00f6jlig \u00f6verlevnad bortom den nukle\u00e4ra apokalypsen, men byter efterhand ut den romantiska utopin mot ett mer pessimistiskt scenario, pr\u00e4glat av samtidens politiska utveckling, d\u00e4r allt motst\u00e5nd mot \u00f6vermakten i sj\u00e4lva verket visar sig vara l\u00f6nl\u00f6st.<\/p>\n\n\n\n

Gunnar Krantz<\/p>\n\n\n\n


K\u00e4llor:<\/strong>
Association des amis de Michel Crespin. http:\/\/michelcrespin.fr\/<\/a> (h\u00e4mtad 2021-01-15)

Auclair, Claude (1979). Slavarna: ber\u00e4ttelser fr\u00e5n kommande tider<\/em>. 1. uppl. Stockholm: Carlsen\/if

Auclair, Claude (1980). Majlis: ber\u00e4ttelse fr\u00e5n kommande tider<\/em>. 1. uppl. Stockholm: Carlsen\/if<\/p>\n\n\n\n

Auclair, Claude (1980). Stad N. V. Nr 3: ber\u00e4ttelse fr\u00e5n kommande tider<\/em>. 1. uppl. Stockholm: Carlsen\/if<\/p>\n\n\n\n

Crespin, Michel (1977) Marseil, Tung metall<\/em>. (1986). Stockholm: RSR Epix<\/p>\n\n\n\n

Crespin, Michel (1980) Allt \u00e4r bra, Pulserande Metal Nr 3 1984. <\/em>Lund: Pulserande metal<\/p>\n\n\n\n

Miller, Ann (2007). Reading bande dessin\u00e9e: critical approaches to French-language comic strip<\/em>. Bristol: Intellect Books<\/p>\n\n\n\n

Proll, Astrid (red.) (1998). Baader-Meinhof: pictures on the run 67-77<\/em>. G\u00f6ttingen: Steidl<\/p>\n\n\n\n

Schr\u00f6der, Horst (1981). Framtiden i serierutor: science fiction-serier i USA, Frankrike och England<\/em>. 1. uppl. Stockholm: Carlsen\/if<\/p>\n\n\n\n

Philippe Sohet, \u00ab Les cases \u00e9pur\u00e9es de Michel Crespin \u00bb, dans Les Cahiers de la bande dessin\u00e9e, n\u00b076, juil.-ao\u00fbt 1987, Grenoble, Gl\u00e9nat.<\/p>\n\n\n\n

Tilleuil, Jean-Louis. (2012) Marseil. Un cycle paradoxal, une m\u00e9ridionalit\u00e9 double et avant-gardiste.<\/em> In: Les Cahiers du GRIT : Des mots qui construisent le monde : modernit\u00e9, modernisme, postmodernit\u00e9\u2026<\/em>, , no.2, p. 94-110 (2012)  L\u00e4nk: http:\/\/hdl.handle.net\/2078.1\/129371<\/a> (H\u00e4mtad 2020-12-28)<\/p>\n","protected":false},"excerpt":{"rendered":"

Denna text \u00e4r publicerad i Bild & Bubbla vol. 229, nr 4\/2021 i en n\u00e5got nedkortad version. Michel Crespins svartvita postapokalyptiska serie Marseil, som publicerades i svenska Tung Metall 1986, utg\u00f6r tillsammans med Chantal Montelliers Shelter tv\u00e5 t\u00e4mligen kuri\u00f6sa undantag i en annars r\u00e4tt tidstypisk publikation. B\u00e5da adresserar politiska fr\u00e5gor utifr\u00e5n samtida diskurser kring makt, […]<\/p>\n","protected":false},"author":1,"featured_media":0,"comment_status":"closed","ping_status":"closed","sticky":false,"template":"","format":"standard","meta":{"footnotes":""},"categories":[4,1],"tags":[17],"class_list":["post-2922","post","type-post","status-publish","format-standard","hentry","category-seriepolitiska-texter","category-uncategorized","tag-seriekritik"],"_links":{"self":[{"href":"https:\/\/gunnarkrantz.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2922","targetHints":{"allow":["GET"]}}],"collection":[{"href":"https:\/\/gunnarkrantz.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts"}],"about":[{"href":"https:\/\/gunnarkrantz.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/types\/post"}],"author":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/gunnarkrantz.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/users\/1"}],"replies":[{"embeddable":true,"href":"https:\/\/gunnarkrantz.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcomments&post=2922"}],"version-history":[{"count":3,"href":"https:\/\/gunnarkrantz.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2922\/revisions"}],"predecessor-version":[{"id":2973,"href":"https:\/\/gunnarkrantz.se\/index.php?rest_route=\/wp\/v2\/posts\/2922\/revisions\/2973"}],"wp:attachment":[{"href":"https:\/\/gunnarkrantz.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fmedia&parent=2922"}],"wp:term":[{"taxonomy":"category","embeddable":true,"href":"https:\/\/gunnarkrantz.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Fcategories&post=2922"},{"taxonomy":"post_tag","embeddable":true,"href":"https:\/\/gunnarkrantz.se\/index.php?rest_route=%2Fwp%2Fv2%2Ftags&post=2922"}],"curies":[{"name":"wp","href":"https:\/\/api.w.org\/{rel}","templated":true}]}}