Den 16 februari 1999 levererade jag mitt f\u00f6rsta utkast till l\u00e4roplan f\u00f6r Serietecknarkursen till Hanse. I f\u00f6ljebrevet f\u00f6rklarade jag att uppl\u00e4gget utgick ifr\u00e5n att kursens l\u00e4rare kom in med olika kompetens och att jag sj\u00e4lv kunde t\u00e4nka mig att bidra. Om det kunde ordnas skulle jag f\u00f6rse Kvarnby med mina kunskaper och branschkontakter. Jag skrev ocks\u00e5 att jag kontaktat ledningen f\u00f6r Serietecknarskolan i Hofors, f\u00f6r att f\u00f6rs\u00e4kra mig om goda f\u00f6rbindelser med dem.<\/p>\n\n\n\n
Kursplanen inneh\u00f6ll b\u00e5de timplanering och \u00e4mnesf\u00f6rklaring och lektionstimmarna f\u00f6rdelades mellan tre block jag kallade; hantverk, teori och kommunikation. Under hantverk fanns allt det praktiska; teckning, manusarbete, m\u00e5leri, bildkomposition och digital bildbehandling. Under teori \u00e5terfanns en blandning av serieteori och allm\u00e4n kulturhistoria, juridik och upphovsr\u00e4tt. Kommunikation handlade om att n\u00e5 ut med sina arbeten och m\u00f6ta en publik och h\u00e4r skulle studenterna genomf\u00f6ra olika projekt, g\u00f6ra egna fanzin, en \u00e5rsbok, en hemsida och en avslutande samlingsutst\u00e4llning. Lagom mycket f\u00f6r ett \u00e5r. Men ocks\u00e5 tillr\u00e4ckligt f\u00f6r att sedan kunna arbeta som frilansande serietecknare. Hanse tackade f\u00f6r utkastet och kallade till ett m\u00f6te den 19 mars 1999.<\/p>\n\n\n\n
P\u00e5 planeringsm\u00f6tet var Lars Magnar Enoksen med. Vi hade aldrig tr\u00e4ffats f\u00f6rut, men jag visste vem han var genom en rad reportage i tidskrifterna Kannibal<\/em> och April<\/em>. Det var allt fr\u00e5n m\u00e4sterskap i glima-brottning till punkbandet Kabinett d\u00f6d <\/em>och hans egenutgivna serietidningar med fornnordiska teman, tecknade i en expressionistisk stil. Lars hade en v\u00e4nlig framtoning och ett vinnande s\u00e4tt. Han f\u00f6rklarade sitt kursuppl\u00e4gg, som skilde sig r\u00e4tt markant fr\u00e5n mitt och utgick i grunden fr\u00e5n att han ans\u00e5g att det b\u00e4sta var att en person h\u00f6ll i all undervisning. Hanse fr\u00e5gade om vi m\u00f6jligen kunde t\u00e4nka oss att dela p\u00e5 uppdraget och samarbeta. Ja, varf\u00f6r inte, tyckte jag och Lars h\u00f6ll med. D\u00e5 det var avklarat gick vi raskt vidare till n\u00e4sta steg, som var att sprida information om kursen. Utan studenter skulle den inte bli av. Eftersom jag marknadsf\u00f6rt andra serieevent tog jag p\u00e5 mig att sk\u00f6ta detta och fick i uppdrag att f\u00f6rfatta en A4-sida som kunde anv\u00e4ndas f\u00f6r den externa kommunikationen. Jag sa att en presskonferens vore en bra b\u00f6rjan och att tidningarna g\u00e4rna skrev om serier, bara man bj\u00f6d in dem. Lars h\u00f6ll med. Han brukade alltid f\u00e5 uppm\u00e4rksamhet n\u00e4r han var ute och undervisade p\u00e5 bibliotek. Hanse s\u00e5g bekymrad ut. Presskonferens l\u00e4t stort och sv\u00e5rt. Det var inget Kvarnby vanligtvis sysslade med. Vem skulle i s\u00e5 fall h\u00e5lla i den? Jag lugnade honom och sa att det enda jag egentligen beh\u00f6vde var en dag och en tid och att n\u00e5gon bryggde kaffe och bj\u00f6d p\u00e5 kanelbullar. <\/p>\n\n\n\n F\u00f6reg\u00e5ende: 3. Den ideala serieskolan<\/a><\/p>\n\n\n\n