\u00c5ratal av arbete med marknadsf\u00f6ring hade l\u00e4rt mig hur man skiljer ut sig fr\u00e5n m\u00e4ngden och jobbar man med nollbudget handlar det om att f\u00e5 det lilla att se stort ut.<\/p>\n\n\n\n
I slutet p\u00e5 90-talet \u00f6verf\u00f6rdes den mesta informationen p\u00e5 papper. F\u00f6r den med begr\u00e4nsad budget var kopiatorn guld v\u00e4rd. Ett kopierat papper \u00e4r r\u00e4tt trist, men om det har en rolig bild och en avvikande f\u00e4rg \u2013 d\u00e5 h\u00e4nder n\u00e5got. Finns det sedan en bel\u00f6ning \u00f6kar motivationen. Kaffe och bullar kan r\u00e4cka l\u00e5ngt. Det \u00e4r ocks\u00e5 bra att locka med m\u00f6ten med sp\u00e4nnande m\u00e4nniskor.<\/p>\n\n\n\n
Allt detta hade min inbjudan till presskonferens f\u00f6r Kvarnby Serietecknarskola den 13 april 1999. Meddelandet var tryckt p\u00e5 samma gula papper som jag anv\u00e4nt f\u00f6r mina tidigare serieprojekt. \u00d6verst en bild tecknad av David Liljemark och under den rubriken “Kvarnby serietecknarskola inbjuder till presskonferens”. Detta var i sanning en nyhet. En serietecknarskola i Malm\u00f6.<\/p>\n\n\n\n
D\u00e4refter kom en text som f\u00f6rklarade att det var en studiemedelsber\u00e4ttigad utbildning p\u00e5 heltid och en inbjudan att “tr\u00e4ffa l\u00e4rare och personal och ta en titt p\u00e5 v\u00e5ra lokaler”, samt att vi bj\u00f6d p\u00e5 fika. Under det mitt telefonnummer och numret till skolans v\u00e4xel.<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6r att kunna anv\u00e4nda skolans kopiator beh\u00f6vde jag en kod, men n\u00e4r jag fr\u00e5gade kanslisten blev det tv\u00e4rstopp. De hade inte f\u00e5tt n\u00e5got besked om att n\u00e5gon skulle komma och kopiera, visste inte vem jag var och inte hj\u00e4lpte det att jag h\u00e4nvisade till Hanse. Kuvert med porto var det inte tal om och faxen var bara att gl\u00f6mma.<\/p>\n\n\n\n
F\u00f6r att f\u00e5 ut pressmeddelandet gick jag till kopiatorgubben “linoprint” p\u00e5 Bergsgatan. Han hade en k\u00e4llarlokal full av gamla tryckpressar och kopiatorer. Reglerna var att man sk\u00f6tte sig sj\u00e4lv och betalade kontant med j\u00e4mna pengar. Det gick inte att be om hj\u00e4lp, f\u00e5 ett kvitto eller v\u00e4xel. St\u00f6rde man riskerade han f\u00e5 ett utbrott och sedan var man portad p\u00e5 livstid. Sj\u00e4lv satt han med sina polare och spelade kort inne p\u00e5 kontoret. All utrustning var till salu, men fantasipriserna fick en att misst\u00e4nka att han egentligen inte ville bli av med n\u00e5got. Jag laddade i mina gula papper i en maskin och kopierade upp tillr\u00e4ckligt m\u00e5nga f\u00f6r att skicka ut till lokala och nationella medier, betalade mina 15 kronor, packade i kuvert och frankerade med egna frim\u00e4rken och postade.<\/p>\n\n\n\n
Det tog skruv direkt. F\u00f6rst ut var Arbetet<\/em>, som inte orkade v\u00e4nta. De ringde upp och intervjuade mig och publicerade sin artikel tre dagar innan presskonferensen. Kv\u00e4llsposten<\/em> hade heller inte t\u00e5lamod utan d\u00f6k oannonserade upp p\u00e5 skolan samma dag, intervjuade rektor och Lars Magnar Enoksen. De hann ocks\u00e5 f\u00e5 ut sin artikel tre dagar i f\u00f6rv\u00e4g.<\/p>\n\n\n\n F\u00f6r att f\u00e5 lite liv och r\u00f6relse p\u00e5 presskonferensen hade jag bjudit dit n\u00e5gra serietecknande kollegor. De jag s\u00e5g som potentiella l\u00e4rare p\u00e5 kursen, bland dem Simon G\u00e4rdenfors, Calle Th\u00f6rn och Rasmus Gran.<\/p>\n\n\n\n Det blev en f\u00f6rvirrad tillst\u00e4llning. Det f\u00f6rsta som h\u00e4nde var att rektor, som jag dittills inte tr\u00e4ffat, stegade fram till mig. Han var l\u00e5ng och smal, med blond kalufs i sidbena. Han satte ov\u00e4ntat i g\u00e5ng med att sk\u00e4lla ut mig p\u00e5 st\u00e5ende fot och efter noter. Vad var det h\u00e4r f\u00f6r n\u00e5gonting, egentligen? En seriekurs? Hur hade det h\u00e4r g\u00e5tt till? Han var inte informerad! Han hade inte vetat om att den planerades och hade inte sagt ok till n\u00e5gon presskonferens! Det var v\u00e4l \u00e4nd\u00e5 han som best\u00e4mde p\u00e5 skolan?<\/p>\n\n\n\n P\u00e5hoppet var s\u00e5 ov\u00e4ntat att jag inte kom mig f\u00f6r att svara och i \u00f6gonvr\u00e5n s\u00e5g jag journalisterna komma. Jag f\u00f6rs\u00f6kte matt h\u00e4nvisa till Hanse och kursutvecklingsgruppen. Men det lyssnade han inte p\u00e5 utan gick p\u00e5 om hur oansvarigt detta var och att han k\u00e4nt sig som ett f\u00e5n n\u00e4r journalisterna b\u00f6rjade ringa. Han avslutade med att parafrasera den gamla VPK-ledare C H Hermansson “att n\u00e5gon j\u00e4vla ordning f\u00e5r det v\u00e4l \u00e4nd\u00e5 va p\u00e5 en skola!”. Kommunikationen mellan kursplaneringsgruppen och rektor hade uppenbarligen brustit och Hanse var inte n\u00e4rvarande f\u00f6r att reda upp det.<\/p>\n\n\n\n Samtidigt som detta p\u00e5gick kom journalisterna och mina serietecknande v\u00e4nner. Jag f\u00f6rs\u00f6kte skaka av mig kallduschen och b\u00f6rjade med robotaktig r\u00f6st prata om skolan, vad utbildningen skulle g\u00e5 ut p\u00e5 och presenterade skolans blivande kollegium, vilket journalisterna inte riktigt verkade f\u00f6rst\u00e5. En av dem fr\u00e5gade Simon om han kulle kunna t\u00e4nka sig att g\u00e5 en kurs i serieteckning? “N\u00e4!” svarade han. <\/p>\n\n\n\n Men m\u00e5let var uppn\u00e5tt och mediat\u00e4ckningen n\u00e4rmast total. Jag hade f\u00e5tt ut den viktiga informationen i lokala medier; om att kursen skulle starta, hur man gjorde f\u00f6r att s\u00f6ka den och n\u00e4r sista ans\u00f6kningsdag var. Men n\u00e4r artikeln i Sydsvenskans<\/em> publicerades stod det att Lars skulle bli huvudl\u00e4rare och att jag skulle dyka upp som g\u00e4stl\u00e4rare. Det var nyheter f\u00f6r mig. <\/p>\n\n\n\n Veckan d\u00e4rp\u00e5 rapporterade Hanse att kursen blivit full p\u00e5 bara n\u00e5gra dagar, men sedan h\u00f6rde jag inget fr\u00e5n varken honom eller rektor. N\u00e5got erbjudande om jobb kom aldrig och n\u00e4r jag till slut ringde upp Hanse sa han n\u00e5got sv\u00e4vande om att skolledningen fattat ett annat beslut \u00e4n det vi talat om. Efter det h\u00f6rde jag ingenting fr\u00e5n Kvarnby Folkh\u00f6gskola.<\/p>\n\n\n\n N\u00e4sta: 6. G \u2013 som i Gerlesborg<\/a><\/p>\n\n\n\n