Fr\u00e5n full aktivitet och k\u00e4nslan av ett slags begynnande samarbete till “tack och hej leverpastej!”. Inte ett \u00f6re hade jag f\u00e5tt f\u00f6r mitt arbete heller. Tv\u00e4rtom hade jag sj\u00e4lv sponsrat Kvarnby med utskrifter, kopiering, kuvert och porto och lagt ned timmar p\u00e5 planering och m\u00f6ten. Vad v\u00e4rre var, jag hade f\u00e5tt kollegor att st\u00e4lla upp och ge projektet trov\u00e4rdighet under f\u00f6respeglingen att de eventuellt skulle f\u00e5 jobb p\u00e5 skolan i framtiden. L\u00e5ng n\u00e4sa d\u00e4r ocks\u00e5!<\/p>\n\n\n\n
Nu stod och f\u00f6ll inte min tillvaro med ett l\u00e4rarjobb p\u00e5 Kvarnby Folkh\u00f6gskola. Jag hade kontrakt med tv-producenten Jan Hemmel om att g\u00f6ra kortfilmer till SVT-Syd. En nystartad lokaltv-kanal. Ett annat projekt jag var involverad i var Ingemar Bengtssons fanzineindex. Den h\u00e4r g\u00e5ngen skulle det bli en pocketbok och mitt uppdrag var att digitalisera gamla intervjuer och komplettera med nya. Jag hade ocks\u00e5 f\u00e5tt en f\u00f6rfr\u00e5gan om att h\u00e5lla i en sommarkurs i serieteckning p\u00e5 Gerlesborgsskolan i Bohusl\u00e4n. Det var en lyxig all-inclusive kurs med helpension, kv\u00e4llsevenemang, pianobar och bra l\u00f6n. Att de kunde erbjuda allt detta berodde p\u00e5 de v\u00e4l tilltagna kursavgifterna och k\u00e4ndisl\u00e4rare som Channa Bankier och Carl-Johan de Geer.<\/p>\n\n\n\n
Eftersom jag nu gl\u00e4ntat p\u00e5 d\u00f6rren till undervisning tackade jag ja och innan jag ens hunnit reflektera \u00f6ver vad jag skulle g\u00f6ra p\u00e5 kursen, satt jag p\u00e5 bussen som letade sig fram genom det Bohusl\u00e4nska landskapet. Det var nu paniken kom. Vad hade jag egentligen att erbjuda kursdeltagarna som betalt dessa dyra kursavgifter? De skulle givetvis snabbt avsl\u00f6ja min of\u00f6rm\u00e5ga och kr\u00e4va pengarna tillbaka. Fem l\u00e5nga dagar som skulle fyllas med inneh\u00e5ll. Med vad? Hur gjorde man egentligen n\u00e4r man tecknade serier? Det var ju o\u00e4ndligt sv\u00e5rt. Sedan fick jag en pl\u00f6tslig insikt, tog fram min anteckningsbok och skrev snabbt ner n\u00e5gra rader. De byggde p\u00e5 mina egna erfarenheter av en fem dagar l\u00e5ng workshop jag varit p\u00e5 l\u00e5ngt ute p\u00e5 den danska landsbygden med konstn\u00e4ren Bj\u00f6rn Ross. Han hade sj\u00e4lv genomg\u00e5tt samma med Marina Abramowicz, n\u00e4r han studerat p\u00e5 konstakademin i K\u00f6penhamn och nu f\u00e5tt tillst\u00e5nd av henne att ge den sj\u00e4lv. Den gick i korthet ut p\u00e5 att vi avstod fr\u00e5n allt under tre dagar. Vi fastade och fick bara dricka \u00f6rtte. Vi fick inte kommunicera p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt, varken prata eller skriva eller teckna. Vi fick inte lyssna p\u00e5 musik eller titta p\u00e5 TV. Samtidigt som detta p\u00e5gick, drog Bj\u00f6rn ut oss p\u00e5 l\u00e5nga marscher, v\u00e4ckte oss mitt i natten och sl\u00e4pade ut oss i skogen och satte p\u00e5 oss \u00f6gonbindlar. P\u00e5 den tredje dagen fick vi i uppgift att skapa en performance, som byggde p\u00e5 v\u00e5ra upplevelser. Det var en livsomv\u00e4lvande upplevelse. Riktigt s\u00e5 hardcore utformade jag inte min kurs i serieteckning, men varje moment motsvarades p\u00e5 n\u00e5got s\u00e4tt av den erfarenheten. Raderna sammanfattade en mycket kortfattat kursplan, som gick ut p\u00e5 att steg f\u00f6r steg n\u00e4rma sig serietecknande utifr\u00e5n kunskaper man redan hade.\u00a0<\/p>\n\n\n\n
Jag best\u00e4mde att vi skulle \u00e4gna f\u00f6rsta dagen \u00e5t att teckna. Den andra \u00e5t att skriva. Dag tre var det dags att rita och ber\u00e4tta. Fj\u00e4rde dagen gjorde vi en utflykt till Sm\u00f6gen och den sista ett fanzin som handlade om utflykten. Kursdeltagarna var heln\u00f6jda. Men mest n\u00f6jd var jag sj\u00e4lv. \u00c4ntligen hade jag kn\u00e4ckt koden. Nu f\u00f6rstod jag hur man gjorde n\u00e4r man tecknade serier p\u00e5 ett s\u00e4tt jag inte gjort f\u00f6rut och hade dessutom en metod att l\u00e4ra ut det till alla.<\/p>\n\n\n\n
Den positiva feedback jag fick p\u00e5 min undervisning och den egna upplevelsen av att vara med under hela processen liknade inget jag tidigare upplevt. Nu hade jag b\u00e5de ett koncept – och erfarenhet. Om det fungerade p\u00e5 ett st\u00e4lle borde det fungera p\u00e5 fler och det fanns ju andra folkh\u00f6gskolor i landen \u00e4n Kvarnby. Jag best\u00e4mde mig f\u00f6r att b\u00f6rja marknadsf\u00f6ra mig sj\u00e4lv som l\u00e4rare och letade upp adresser till landets frist\u00e5ende konstn\u00e4rliga utbildningar och folkh\u00f6gskolor med estetiska kurser. Sedan satte jag ihop ett informationsblad om mig sj\u00e4lv som seriel\u00e4rare och kopierade upp det p\u00e5 gult papper hos gubben i k\u00e4llaren och skickade ut.<\/p>\n\n\n\n