Louisiana Museum of Contemporary Art, Humlebæk, Danmark.
Sommaren 1994 tog en längre relation slut. Vi sa upp lägenheten, lämnade iväg möbler till myrorna och gick skilda vägar. Jag kände att jag borde sitta ner och prata med någon. Kanske inte om vad som hänt, utan bara prata. Om vad som helst.
Jag ringde upp min kompis Wolfgang i Stockholm och sa att jag hade ett projekt på gång. Jag undrade om han ville vara med. Det ville han. Jag köpte tre videoband, tre flaskor vin och sedan satt vi och pratade i 3 x 45 minuter om hur det var att flytta hemifrån. Det var i grund och botten en iscensättning av seriealbumet “1981“, fast med andra karaktärer och ett annat samtalsämne. Inspelningen tog tre dagar att göra. Sedan klippte jag ihop allt material till ett band och satte titeln “Gunnar och Wolfgang” på den. Det här var bra konst!
Jag visade videon för Åsa och Mats, som precis startat galleri tillsammans med Viggo. Något liknande hade de aldrig sett och de ville genast visa den på sitt nya galleri.
Wolfgang kom ner till vernissagen. Vi stod på kontoret och lyssnade på oss själva i rummet intill. Det kom mycket folk. Många satt igenom hela filmen. En av besökarna var den engelska curatorn Iwona Blazwick. Hon ville ha med filmen på utställningen NowHere på Louisiana. Om jag bara kunde översätta och texta den. Jag ägnade ett par veckor åt att transkribera allt som sades på filmen, översatte och textade. Det tog ytterligare ett par veckor. “Gunnar och Wolfgang” visades på Louisiana- Museum of Contemporary art i Humlebaek i mars 1996. (Ur boken: Från Superangst till Seriestaden).