1796 snubblade Alois Senefelder över litografitekniken när han såg hur text skriven med fetkrita på ett papper, fastnade på kalksten. Först tänkte Senefelder att han med hjälp av syra kunde fräta bort stenen runtomkring den isolerande kritan och på så sätt tillverka en slags kliché för högtryck. Efter en tids experimenterande kom han dock fram till en ännu bättre och mycket enklare teknik som utgick från att fett stöter bort vatten. Genom att först blöta ner stenen med vatten och sedan rulla en färgvals med oljebaserad tryckfärg över stenen, fick han ett perfekt infärgning av det skrivna. Stenen kunde därefter placeras i en tryckpress och framställa ett stort antal kopior.
Senefelder var skådespelare, dramatiker, sångare, musiker och kompositör och anledningen att han alls intresserade sig för tryckteknik, var för att han var på jakt efter ett enkelt och billigt sätt att trycka sina pjäser. Detta var vid denna tid både omständligt och dyrt, krävde expertkunskap och kunde enbart göras med hjälp av typer, träsnitt eller olika former av koppargravyr. Särskilt svårt var det att trycka noter, vilket snart kom att bli ett av litografins första genombrott. Litografin kom snabbt på modet bland konstnärer i Europa, bl a Goya och Delacroix. Även karikatyrtecknarna, som Daumier m fl, upptäckte litografin, som nu blev ett effektivt vapen i den politiska kampen.
Konstnärerna tecknade direkt på stenen, vilket förutsatte att all text skrevs spegelvänt. Snart utvecklades en ny litografisk tryckteknik, som tillät tecknaren att arbeta rättvänt, genom att teckna och skriva med stålstift och litografitusch eller krita på särskilt preparerade papper, vilka sedan överfördes till stenen. Tekniken fick namnet autografi eftersom den användes i marknadsföringen av litografin genom låta kända personer ( t ex Napoleon) skriva sin namnteckning, som sedan kunde trycktas och delas ut. En som snart insåg autografins möjligheter var schweizaren Rodolphe Töpffer. Han var född 1799 i Genève och kallas allmänt för ”seriernas fader”. Men mer om det i nästa inlägg: En aktad borgare i Genève
Läs föregående inlägg kring seriernas ursprung: Problemet med The Yellow Kid
Källor:
Persson, Ove (red.) (1956). Grafisk uppslagsbok. 2., rev. uppl. Stockholm: Sv.litteratur (distr.)
Schantz, Philip von, Sellgrad, Rolf & Sydhoff, Beate (1971). Litografi. Stockholm: FIB:s konstklubb
Jungmarker, Gunnar (red.) (1958). Om litografi: en festskrift : Julius Olséns litografiska anstalt 1918-1958. Stockholm: [Nationalmuseum] [distributör]