Sakta men säkert är vi nu på väg tillbaka mot det normala. Eller i alla fall det som vi möjligen uppfattade som det normala – innan pandemin. Men det går långsamt. Det är på något sätt som vi vant oss vid distansen och det digitala. Därför har det för min del varit extra viktigt att sätta fokus på allt det som inte kan digitaliseras – som måste upplevas i verkligheten. Serier tryckta på papper, möten i rum och lokaler av olika slag. Samtal och diskussioner med andra människor utanför bildskärm och flöden i sociala medier. Det digitala är det nya normala. Det märker jag inte minst i min undervisning, där de digitala teknikerna nu är så självklara för studenterna att tuschning med pensel och stålstift (på riktigt) är något exotiskt.
Serier på papper trendar
Mycket har hänt i vårt risolab (på Malmö universitet) sedan det åter blev möjligt att träffas på plats. Intresset för trycktekniken har nått ut både till yrkesverksamma serietecknare, konstnärer och studenter på våra olika program. Vi har arrangerat workshops, bl a i samverkan med Malmö Artist Book Biennal. Även enskilda konstnärer och forskare har haft möjlighet att pröva på tekniken. Mot årets slut hade vi även möjlighet att anställt studentamanuenser som kunde hjälpa till i labbet och även haft den stora glädjen att ha seriekonstnären Joe Kessler som IASPIS-resident under tre månader. Joes stora kunskap inom tryck och hans konstnärliga och experimentella utforskande av risografi resulterade i två böcker och en rad framträdande; På Rum För serier, Skillinge Seriefestival och Bok&Biblioteksmässan.
Själv tryckte jag tidningen Serielab prototyp no.1, med omslag av Mats Källblad, som en del i redovisningen av samverkansprojektet Serielab på Mau. Själva finalen på det projektet utgjordes av en hearing om seriernas framtid och då var det Freja Erixån som stod för affischen. På hearingen intervjuades Kim W Andersson i sin roll som redaktör för Seriefrämjandets satsning Portal – en digitalt tryckt serietidning på papper och Fredrik Jonsson från förlaget Lystring, som fått medel från EU för utgivning av serieböcker (också tryckta på papper).
Min egen digitala serie Kooperatören från 2016 blev också utgiven på papper. Även den tryckt på Seriefrämjandets digitala tryckpress.
Annars var årets stora händelse (för mig personligen) att jag förärades Svenska Serieakademins Adamson-statyett. Telefonsamtalet kom lika oväntat som det brukar beskrivas av de som får de där riktigt stora och fina priserna – vilket Adamson-priset, med snart 60 år på nacken också är. Det har delats ut sedan 1965, till svenska och internationella serietecknare, vilket gör det till ett av världens äldsta seriepriser.
/Gunnar Krantz