I utredningen Kreativa Sverige (Sou 2022:44) presenteras förslag för en strategi för främjande av hållbar utveckling för företag i kulturella och kreativa branscher. Framtiden ser onekligen ljus ut för de som arbetar med att utveckla, skapa, producera, sprida och bevara varor och tjänster som inom kulturella, konstnärliga och andra kreativa uttryck. Längtan efter att vara kreativ synes också stor. Enligt professor Micael Dahlen hamnar kreativa yrken högst på listan över svenskarnas drömjobb – 19 procent när en önskan om att bli författare, stjärnkock, artist eller konstnär (SvD 22-10-11). Hur utbildningsvägen till dessa yrken ser ut är dock ofta oklart och lyfts heller inte nämnvärt fram i den statliga utredningen, som mer talar om behov av kompetenshöjning för de redan yrkesverksamma. Dock nämns folkbildningen och då särskilt folkhögskolan som en viktig komponent, både vad gäller utbildning av framtida kulturella och kreativa aktörer och som arbetsgivare åt dessa. Även kommunala kulturskolan lyfts fram som en viktig aktör för återväxt inom den kreativa sektorn, då den möjliggör ett första insteg i olika kreativa branscher även för de som befinner sig utanför storstäderna eller har små ekonomiska medel. Men folkbildningen och den kommunala kulturskolan gör så mycket mer. Den verkar även som förmedlare av kompetens och upprätthållare av infrastruktur. Det mest kända exemplet är det “svenska musikundret”, som återkommande fått sin förklaring i de kulturella ekosystem som skapats tack vare samverkan mellan kulturskolan och folkbildningen. Men även Malmös position som “seriernas huvudstad” är ett bra exempel.
Nästa år har det gått ett kvarts sekel sedan Malmö fick epitetet “seriestaden”. Det skedde på ett event på den nystartade kulturföreningen Inkonst och kom att resultera i en snöbollseffekt för serieintresset i staden. När Kvarnby Folkhögskola startade Serieskolan började föräldrar med serieintresserade barn höra av sig dit. Tyvärr kunde inte Kvarnby hjälpa dem och det fanns heller inga andra kurser att rekommendera. För att lösa problemet vände jag mig till barnkultursekreteraren i Malmö, som lotsade mig vidare till planeringssekreteraren på Kulturskolan. Där ville de gärna pröva en kurs i serieteckning, förutsatt att jag kunde ordna fram pedagoger. Jag samlade några kollegor och vi startade en självorganiserad studiecirkel i seriepedagogik genom Folkuniversitet. Den blev en utmärkt kompetensutveckling och avslutades med en studieresa till Bryssel med besök på serieprogrammet på Luca Art Academy. Studieresan kom att bli avgörande för oss som var med, men också för den fortsatta utvecklingen för Malmö som seriestad. Kulturskolans seriekurser blev snabbt framgångsrika och fick uppmärksamhet på riksplanet, bl a genom Kulturrådets tidskrift Barn+Ungdom. En annan satsning där serierna tog plats var med utställningar på ABF:s litterära loft på Hedmanska gården och när kulturskolan flyttade in i Kulturhuset Mazetti 2004 var det naturligt att serierna fick en permanent hemvist där med ett seriecenter. Intresset utgjorde även grunden för serie-specialisering på Bryggeriets gymnasium och 2011 etablerades serierna slutligen på Malmö universitet.
Seriernas framgång i Malmö beror mycket på pragmatiskt lösningar och förmågan att verka mellan olika stödformer och utväxlingen av de relativt sett små resurserna har varit betydande. Den infrastruktur som byggts upp kring serier i Malmö och den möjliga utbildningsgången; från kulturskolans kurser, via gymnasiala-, eftergymnasiala-, universitets- och doktorandstudier är på många sätt unik. På Malmö universitet sker nu en snabb utveckling inom serieforskningen genom etableringen av plattformen Malmö University Comics Hub. Förra året blev Pascal Lefévre från Luca Art Academy i Bryssel hedersdoktor och vårt internationella symposium om seriearkiv lockade forskare och arkivexperter från USA, Frankrike, Belgien och de nordiska länderna.
Mot bakgrund av detta går det att konstatera att vägen till framgång handlat om samverkan mellan flera olika parter; från enskilda individer, stiftelser, ideella initiativ, föreningar, bibliotek, folkhögskola, gymnasieskola och studieförbund till universitet och att den redan etablerade infrastruktur som här kunnat nyttjas varit avgörande.
Gunnar Krantz
Källor:
https://www.svd.se/a/WRjWjg/micael-dahlen-om-att-byta-jobb-yrket-svenskarna-drommer-
https://www.lararen.se/folkhogskolan/skolpolitik/sa-drabbas-folkhogskolan-av-regeringens-budget
SOU 2022:44